I dag firas internationella kvinnodagen. Tyvärr finns det, globalt sett, inte mycket att fira. Kvinnor lever i de flesta länder under förtryck och i fattigdom. Det gäller naturligtvis även män. Fast det går inte att komma ifrån att kvinnans situation ofta är mer utsatt och hennes egenmakt mer begränsad.
I västvärlden är det framförallt politiska organisationer som står långt till vänster som gör en stor sak av internationella kvinnodagen. Egentligen är det en paradox. Någorlunda jämställda samhällen återfinns endast bland liberala demokratier. Det är också inom dessa som idéerna om kvinnlig jämställdhet växte fram. Storbritannien och USA har varit de viktigaste drivhusen för en jämlik syn på kvinnan.
Det är en sanning som vi i Sverige sällan talat om. I stället har det offentliga bilden varit att jämställdhet är något som kommit från vänster.
På 70-talet, när vi började fira internationella kvinnodagen i Sverige, försökte pop- och extremvänster att skapa en bild av att kvinnans situation var bättre i de socialistiska diktaturerna. Att så inte var fallet kunde kontrolleras redan då.
Planekonomin hade en tendens att glömma bort produkter som kvinnor behövde. Och maktstrukturer utan insyn diskriminerade kvinnor långt mer än de i öppna samhällen. Det hindrade dock inte kvinnor som kallade sig feminister från att agera nyttiga idioter på uppdrag av diktaturerna.
Vänstern gör fortfarande anspråk på jämställdhetspolitiken och huvuddelen av de som definierar sig som feminister står till vänster politiskt. De har ingen historiskt rätt till sammankopplingen. Det är bara en lögn som upprepats så många gånger att den låter som en sanning.
Det skulle vara efterlängtat om det borgerliga Sverige kom ut ur garderoben och utmanade vänsterns hegemoni i jämställdhetsfrågorna.
Även om liberaler och konservativa sällan uttalar lika djärva och genomgripande mål för politiken så är det faktiskt i deras samhällen som något händer.
Öppenhet, kapitalism, jämställdhet och demokrati skapar varandra. Det är där dessa värden saknas eller ifrågasätts som kvinnor förtrycks.
Kina är en socialistisk diktatur som gärna talar varmt om kvinnor, men samtidigt håller man på att decimera sin kvinnliga befolkning genom så kallade selektiva aborter.
I länderna på arabiska halvön blir förtrycket av kvinnan en handling som ligger i linje med det religiösa ledarskapet.
I Afrika finns aidsepidemierna där kvinnor ofta påtvingas sin smitta. Att till exempel Sydafrikas ledarskap säger sig se upp till socialistiska idéer från Europa hindrar inte att de negligerar och försöker avdramatisera hur kvinnor behandlas i landet.
Arbetet för jämställdhet i hela världen måste fortsätta. Men vi får inte lura oss att tro att det skulle växa fram utan samma förutsättningar som det haft i Västvärlden. Saker som pressfrihet, näringsfrihet, transparenta förvaltningar, rätten att bilda politiska partier och rätten att rösta bort de styrande är nödvändiga för att nå jämställdhet. Det är dessa grundläggande värden som saknas på alltför många platser.