Någon kilometer från min bostad, sker det som inte får ske. En kvinna mördas, hennes före detta sambo är misstänkt. Dagarna efter mordet sipprar det fram information om att kvinnan ansökt om kontaktförbud för mannen.
Det är en åklagare som fattar beslut om kontaktförbud och om det finns risk för att en person kommer att begå brott mot, trakassera eller följa efter någon annan kan den personen få kontaktförbud. Något kontaktförbud blev det inte i det här fallet. Anledningen sägs vara att mannen ifråga inte tidigare är dömd eller åtalad för liknande brott. Trots rop på hjälp förmådde inte myndigheterna skydda kvinnan.
När ska mäns våld mot kvinnor bli en fråga som tas på allvar? När ska sexualbrott och våldsbrott i nära relationer tas på allvar av myndigheter och polis?
Höga förväntningar
Den borgerliga regeringen har gett Carin Götblad (tidigare länspolismästare i Stockholm och på Gotland) uppdraget som nationell samordnare mot våld i nära relationer. Uppdraget är att samla och stödja, myndigheter, organisationer och kommuner i arbetet mot våld i nära relationer. Det är bra.
Under året kommer också regeringen att komma med förslag på ökat stöd till landets kvinnojourer, det väntar vi på och det behövs en rejäl statlig satsning. Flera kvinnojourer har fått dra ned på verksamheterna när kommunernas ekonomi blivit allt sämre.
Men det räcker inte, det förebyggande arbetet måste bli mycket, mycket bättre. Varje kvinna som dör på grund av mäns våld är ett fullständigt misslyckande. Den enda lösningen på sikt är ett jämställt samhälle. Där kvinnor och män har samma rättigheter och möjligheter, där inte ett kön ses som överordnat det andra, ett samhälle där könet inte har så stor betydelse.
Bortglömd fråga
Jämställdhet är en nästan helt bortglömd fråga i den svenska debatten. Men behovet av aktiv jämställdhetspolitik och diskussioner om genus, jämlikhet mellan könen och makt är akut.
Hur ska vi tillsammans arbeta för ett samhälle där kvinnor inte behöver rädslas sina partners, där kvinnor och män delar lika på makten och har samma möjligheter? Jämställdhet är inte bara viktigt, det är på liv och död. Mäns våld mot kvinnor är en realitet och de allra flesta av oss känner någon som utsatts.
Trots det pratar vi sällan om det. För ett tag sedan berättade en vän om hur hon deltagit i ett program för kvinnor som varit utsatta för psykiskt och fysiskt våld. Hennes råd är: Känner du någon som är utsatt, tig inte! Våga hjälpa! Det är för henne som jag firar internationella kvinnodagen, 8 mars.