Jo, fastighetsskatten är visst ekonomiskt skadlig
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Som ett resultat står vi här med en halvmesyr. 2008 kommer fastighetsskatten att avskaffas till förmån för en kommunal avgift på maximalt 4500 kronor per småhus (dock högst 0,8 procent av taxeringsvärdet) och 900 kronor per postad i flerbostadshus (dock högst 0,4 procent av taxeringsvärdet). Eftersom avgifterna inte kompenserar för inkomstbortfallet för staten höjs realisationsskatten från 20 till 25 procent.
Ingen tvekan om saken, det nya systemet blir lite rättvisare. Det är konstruerat så att ingen kommer att behöva betala mer i avgifter än tidigare i skatter. De flesta kommer att betala mindre. Samtidigt som lägenhetsavgifterna med sannolikhet kommer att sjunka.
Oppositionen menar att det nya systemet slår negativt i fördelningssyfte, men det är långt ifrån uppenbart. Det är inte alltid som höga taxeringsvärden går hand i hand med höga inkomster och stora förmögenheter (vilket debatten om pensionärer som tvingas flytta från hus och hem därför att de inte har råd att betala sin fastighetsskatt visar). Dessutom kompenseras "snedvridningen" (om man nu vill kalla det så) till stor del av de ökade realisationsskatterna.
Men åter till den nationalekonomiska aspekten. Är det sant att fastighetsskatten är en harmlös skatt, sett från ett samhällsekonomiskt perspektiv? Alla håller inte med. Förra veckan arrangerade Skattebetalarnas förening och den borgerliga tankesmedjan Captus ett seminarium i Riksdagshuset i Stockholm, just på ämnet fastighetsskatten. Talade gjorde bland annat professor Sven-Olof Lodin och Tino Sanandaji, som är forskarstudent vid University of Chicago samt knuten till Captus och Institutet för Näringslivsforskning.
Sanandaji menade, i motsatts till konventionell visdom, att fastigheter alls inte är några orörliga skatteobjekt. På kort sikt är det naturligtvis sant att bostäder inte bara kan flyttas från landet. Men de kräver ständiga beslut om underhåll, tillbyggnader och ombyggnationer. Framförallt är nybyggnationen på längre sikt rörlig. Fastighetsbeståndet förnyas vart 25e år.
Men han gjorde också en annan, lika viktig (och på sätt och vis intressantare) poäng. De flesta svenskar lever med djupt rotade normer för lånande och sparande som ofta trumfar ekonomiska överväganden. Hushåll agerar inte som aktiebolag. Det anses rätt och riktigt att låna till investeringar, men inte till konsumtion och löpande utgifter. Men det nuvarande systemet skapar incitament för människor att bryta mot dessa normer och belåna sina fastigheter för att betala fastighetsskatten.
Ett avskaffande av fastighetsskatten kommer troligen leda till att fler sparar i sin fastighet, vilket gynnar hushållens ekonomiska trygghet. Att staten uppmuntrar ett beteende som betraktas som omoraliskt är dessutom ett problem i sig. Det handlar om människors värdighet och självrespekt.
Vidare kan det nuvarande systemet på längre sikt underminera våra normer om sparande och lånande (som ju uppmuntrar till skötsamhet). En sådan "normupplösning" skulle kunna få stora ekonomiska konsekvenser. Och det är osannolikt att förändringen skulle vara till det bättre.
Med andra ord kan svenska folkets motstånd mot fastighetsskatten tolkas som att de på sätt och vis är klokare än teknokraterna på Skatteverket.