Måndagens fullmäktigesammanträde bjöd på två långa debatter med klar politisk markering. En folkpartistisk motion om åtgärder mot ungdomsarbetslöshet startade den första.
Det är positivt att våra ledande politiker ägnar tid åt detta angelägna problem. Däremot är det lite oroande att diskussionen stundvis blev något förvirrad.
Majoriteten är nöjd med att en principöverenskommelse mellan Sveriges kommuner och landsting och Kommunal om två former av ungdomsavtal nu bearbetas på central nivå.
Motionärerna vill agera direkt: Region Gotland ska arbeta för en större lönespridning och ingångslönerna "öka i en långsammare takt relativt andra löner, för att uppnå en ökad lönespridning." Lägre lön till ungdomar alltså.
Frågan gick till votering och Gotlands ungdomar vet nu att alliansens företrädare tycker att den som är under 24 år ska klara sig med lägre lön för samma arbete än den som är äldre.
Inget nytt om Pjäsen
Nästa debatt handlade, inte oväntat om Pjäsen. Det är väl i stort sett bara kalkbrytningen och färjetrafiken som debatterats mer på Gotland i år. Nyheterna i sak var också få.
Oppositionen tycker att underlaget är dåligt och att analys saknas. Att utredningen är mager är riktigt men knappast någon nyhet.
Beslut i andra riktningen, att privatisera offentligt verksamhet, togs under föregående mandatperiod i socialnämnden på underlag som inte heller var särskilt omfattande.
Det finns också en hel del svårigheter i att jämföra olika driftformer. Allt underlag är bland annat inte tillgängligt med en privat utförare, särskilt inte en som väntar på en ny upphandling.
Helt klart handlar det om värderingar. Hanna Westerén fick rentav ett visst erkännande för att hon inte döljer att detta beslut handlar om politisk vilja.
Sverige ett skyltförnster
Sverige har på senare år blivit något av ett skyltfönster för privatisering av offentlig verksamhet. Det är få länder, åtminstone i Europa, där det är lättare att starta företag inom vård, omsorg och skola.
Gotland ligger högt på svensktoppen avseende andel privata utförare. Vad är då så farligt med att ersätta en ny upphandling och en eventuellt ny utförare med egen drift? Ibland framställs den offentliga driften som något snarast skrämmande. Men det var faktiskt det normala fram till för bara något årtionde sedan.
Man spelar roulette med brukare och anhöriga menade någon. Det gör man i så fall vid varje upphandling. Den kan resultera i att det med jämna mellanrum kan bli en ny och ovan utförare.
Ingen egentlig valfrihet
Valfriheten tas bort har det sagts i debatten. Sanningen är den att oavsett utförare existerar det inte någon större valfrihet. Det skulle kräva ett överskott på platser, en situation som vi är långt ifrån.
Visst har privata alternativ medfört en del positiva effekter. Nya metoder, slimmade organisationer och visst nytänkande som haft svårt att tränga igenom i stelnade institutioner har berikat även den offentliga verksamheten.
Det är bland annat det regionen vill ta fasta på när man nu tar över driften av Pjäsen efter nio års privat ledning.
Det finns områden där upphandlingar och ombyten passar sällsynt illa. Äldreboenden, som faktiskt är den plats där människor har sitt hem, är ett sådant.