Jobbkultur ger integration

Politik2007-05-26 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Min gamla hemstad, småländska Värnamo, toppar en ny kommunranking. Klart jag blir nyfiken. Det är tidskriften Fokus som gjort en ranking över hur väl integrationen av invandrare funkar på olika orter. Det är en lämplig uppföljning på min korta fredagsartikeln om hur de irakiska flyktingarna nu kommer att testa regeringens jobbpolitik.
Hur rankas kommunerna? Det beror på svaren på ett antal frågor. Hur stor är andelen utlandsfödda? Hur många flyktingar har kommunen tagit emot under de senaste tio åren? Hur hög är andelen sysselsatta bland de utlandsfödda? Hur höga är ohälsotalen för samma grupp.
Hur går det för Gotland? Inte så bra, tyvärr. Plats 249 bland 290 kommuner. Delvis beror det på vad jag tycker är en lite orättvis viktning av faktorerna bakom rankingen. Vi kan glädja oss åt att Gotland hamnar på plats 47 i den delen av rankningen som berör utlandsföddas ohälsotal.
Artikeln i Fokus börjar med Edin och Emin. De är ungefär lika gamla, har ungefär samma utbildning och flydde ungefär samtidigt 1993 från Prijedor i västra Bosnien.

Edin hade turen att hamna i Värnamo. I dag är han egenföretagare. Han, och 86 procent av bosnierna i trakten, har ett arbete.
Emin, vars namn är fingerat, placerades i Malmö. Han är arbetslös i dag. Det är 64 procent av Malmös bosnier.

Som uppväxt i Värnamo kan jag intyga att den kommunen, lika lite som någon annan svensk kommun, är fri från fördomar och utanförskap. Men det finns en kultur i den bygden som är starkare än de segregerande krafterna.

Värnamo har ett dynamiskt näringsliv med många små företag och många nätverk som kan hjälpa nya svenskar att hitta ett jobb. Att komma ut i arbetslivet är högt prioriterat, och alla goda krafter samverkar. Fokus skildrar till exempel hur föreningen Internationella Vänner välkomnar nyanlända med information och ostkaka. Jobbkulturen är grundmurad.
Edin, som heter Blekic i efternamn, berättar om stämningsläget:
- Jag minns hur jag satt i klassen svenska för invandrare, SFI. En efter en började de andra försvinna till jobb. Jag började känna trycket själv.
Fadil Gashi kom till Sverige och Rinkeby år 2002. Trots 25 år som målare fick han inget jobb. Efter ett tips flyttade han till Värnamo. Genast erbjöds han flera arbeten. I dag driver han en egen firma.

Ett jobb är inte det enda kriteriet på lyckad integration. Men det är den viktigaste komponenten.