Regeringen och dess stödpartier skjuter på och ändrar innehållet i planerna för Arbetsförmedlingen. Länge framhärdade de, trots all kritik. Oppositionens kritik tog inte skruv förrän Vänsterpartiet och den borgerliga oppositionen gjorde gemensam sak och hotade avsätta arbetsmarknadsministern. I går skrev statsministern och företrädare för de andra partierna bakom Januariöverenskommelsen (Jöken) på Aftonbladets debattsida att:
"Den senaste veckan har dock gjort tydligt att det finns delar i reformens utformning som behöver ändras för att skapa stöd i riksdagen."
De såg det inte komma?
Vi har en regering som försöker föra en politik som den, till stora delar, inte ens själv står bakom. Och den misslyckas, men framhärdar. I slutet av gårdagens debattartikel, om hur oppositionen tvingar dem att ompröva stora delar av hur Arbetsförmedlingen ska reformeras, skriver de:
"Januariavtalet ligger fast. Det är en överenskommelse mellan fyra partier som lägger grund för att utveckla Sverige och lösa de samhällsproblem som vi står inför."
Tror de ens själva på detta? Jökenpartiernas viljor är motstridiga och överenskommelsen handlar mer om inbördes kompromisser än om samhällsproblemen. De har kommit överens om ett 73-punktsprogram som verkar förlamande på regeringens förmåga till tanke och handling. Och de har skapat en splittrad koalition vars allt annat överordnade syfte är att göra cirka en femtedel av väljarnas röster ogiltiga.
Ulf Kristerssons möte med Jimmie Åkesson i förra veckan har orsakat väntad kritik, förutsägbar i allt utom möjligen i dess avsaknad av rimlighet och proportioner. När Stefan Löfven kallar Ulf Kristerssons agerande för "bottenlöst omoraliskt" så slår det tillbaka mot honom själv. En helt överväldigande majoritet av väljarna anser ju att de andra partierna ska kunna samtala med SD.
Om nu bara Ulf Kristersson, ur oppositionsställning, visar att Moderaterna är förmögna att lägga förslag med ett brett parlamentariskt stöd som adresserar de viktigaste av de problem Sverige står inför så kommer Jöken att framstå som än skröpligare än den redan gör. När steget nu är taget så kan Moderaterna förhoppningsvis koncentrera sig på sakfrågorna. Och det är i grunden sakfrågorna som resultatinriktade väljare prioriterar. De bryr sig inte så mycket om vem som tar vem och mer om vem som gör vad.