Lars Lundström tar upp min kastade handske och funderar vidare på varför miljöförstöringen fortskrider, varför politikerna har svårt att vidta de nödvändiga åtgärderna. Är det råkapitalismen som tillåts styra? Är de kortsiktiga vinsterna viktigare än långsiktig överlevnad?
Det är nog så att det brister i det naturvetenskapliga kunnandet och att känslan och förståelsen för sambanden i naturen (ekologin) är svag. Och det gäller inte bara politiker, utan också många andra aktörer i samhället, de stora företagen och riskkapitalister icke att förglömma.
Grundbulten
Detta är en grundbult – känslan och respekten för naturen. Helt enkelt därför att ingenting av vad människan bygger kommer från någon annanstans än det jorden/planeten rymmer: undergrunden (olja och mineraler), ytan för odling, skogarna och betesfälten, sjöarna, floderna och haven, och så luften där ovanför. Allt i en sinnrik förening sedan årmiljoner. Ingen annanstans får människan vad hon behöver för att bygga sina samhällen.
Så enkelt är det i grunden. Sedan har människan komplicerat tillvaron med bekymmersamma konsekvenser som följd. Nu är allt detta svårt att överblicka och, uppenbarligen, svårt att hantera för politiker och andra aktörer i samhället
Det är detta som alla måste förstå och förhålla sig till – från den enskilda människan till företag, institutioner och politiker. Människan borde förnya sin relation till planeten.
Därför återvänder jag till den tänkvärda boken ”Vår tid på jorden” (Johan Rockström och Mattias Klum). Redan kombinationen vetenskapare och konstnär (fotograf) är en intressant samverkan som framkallar kreativitet, eftertänksamhet och långsiktigt hållbara lösningar.
Både forskaren och konstnären är till sin natur nyfiken och nyskapande. Dessa vitala delar i ett samhälle bör ges ökat utrymme i ett utvecklingstänkande.
Människans aningslöshet
Man bör göra klart för sig kapaciteten i olika system. I de mänskliga systemen (samhället) krävs såväl lärande som social mångfald. I den levande naturen (biosfären) gäller ett dynamiskt samspel mellan människa och natur, mellan långsam och snabb förändring.
Viktigt också att göra klart att det finns oväntade trösklar och brytpunkter som lurar runt hörnet med risk för klimatförändringar, översvämningar och orkaner. Katastrofer som verkar oförklarliga, men som har sin givna förklaring, nämligen människans aningslösa agerande.
Den stora utmaningen
Frågan är om det är ekonomin som skall tillåtas stå i centrum eller naturen, det vill säga de givna förutsättningarna på planeten. Svaret torde vara givet om man ser sambanden och vill framtiden. Så, den stora utmaningen är att samarbeta med biosfären istället för att utarma den.
Mänsklighetens manöverutrymme är inte större än de gränser naturen sätter. Dessutom är människan en del av allt levande, vilket kräver respekt. En respekt som kan nås genom lärande och tänkande.
Människan måste komma till insikt att hon förvaltar ett arv som inte får stjälpas.