Journalister rädda stöta sig med varandra
Illustration: Nelson
Foto:
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
- Public service är ett oerhört luddigt begrepp. Om jag skulle konstruera en definition så skulle det vara något i stil med: medier som befrämjar en allmän kunskapsnivå och demokratisk utveckling.
I den av SVT och SR använda definitionen ingår bland annat att skapa debatt, utbilda, folkbilda, spegla och underhålla - vilka av dessa tycker du uppfylls?
- De folkbildar ju via sitt samhällsmaterial, och de underhåller, det måste de göra. I viss mån är även samhällsmaterialet underhållning.
- Skapar debatt gör man ju egentligen automatiskt eftersom tv-mediet har sådant genomslag. Men frågan är om de inte kunde utbilda och folkbilda ännu mer och underhålla mindre.
Hur ser framtiden ut för public service?
- Jag tror att man får tänka om när det gäller både public service och presstödet, de pengar som går till radio och tv. Man måste hitta andra sätt att finansiera. Det tror jag är centralt. Hela medievärlden har utvecklas våldsamt under det senaste decenniet. Internet och alla de här sociala medierna tillsammans med de kommersiella kanalerna konkurerar om människors tid. Det är ett problem. Samtidigt som allt innehåll blir dyrare, det måste skjutas till pengar.
- SVT:s möjligheter undergrävs inte bara av konkurrensen med kommersiell tv utan också av att man inte får in tillräckligt med intäkter.
- Det går inte att ta ut mer i licensavgifter, för även resurssvaga människor ska kunna hålla sig med tv. Man kan inte köpa in de mest publikdragande programmen, som stora idrottstävlingar. Även nyheter är en handelsvara som kostar pengar.
- Man har diskuterat olika alternativa betalningsformer, SVT:s ledning värjer sig mot skattefinansiering. Men jag tror inte att det finns någon som helst möjlighet att undvika skattefinansiering i framtiden om man ska ha public service-medier med innehåll av hög kvalitet.
Varför blir innehållet dyrare?
- Det blir mer konkurrens om det innehåll som lockar stor publik. Och det innehållet kostar liksom bra samhällsorienterande program. Det måste till mer pengar för att public service ska fungera i framtiden, och det kräver politiska beslut. Men jag tror inte att det finns något riksdagsparti som vill driva den frågan.
Är det verkligen mer pengar som behövs? Kan man inte konkurrera om tittare utan stora ekonomiska satsningar som melodifestivalen och idrottsevenemang? Att nischa sig och gå mot fördjupning exempelvis?
- Det behövs stora ekonomiska satsningar även för det typiska public service-innhållet.
Hur väl granskas granskarna?
- Det finns ju en granskningsnämnd, men den tittar ju framför allt på objektivitet och opartiskhet och förekomsten av reklam. När det gäller innehållets kvalité, så är det något som är föremål för offentlig debatt. Men någon faktisk granskning av kvalité finns inte.
Är det ett problem?
- Det är ett jätteproblem att det inte finns någon kvalitetsgranskning, förutom den som görs av medierna själva. Medier är inte särskilt bra på att granska andra i samma bransch. Det handlar delvis om att journalister överlag är lite för rädda att stöta sig med varandra.
Hur skulle en sådan granskning se ut?
- Det vet jag inte, den är svår att konstruera. Men forskning fungerar som en granskning. Problemet är att forskningen tar tid.
Är det eftersträvansvärt att ha en granskande instans för hela medieområdet?
- Nej, jag tror inte det, inte i form av någon slags myndighet i alla fall. Då blir det nästan som ett censurorgan. Vi hade ju filmcensuren. Det var ingen hit precis.