Leif Y Dahlbergs inlägg är intressant och klarläggande om de strömningar som rådde i Europa och som möjliggjorde Hitlers framfart. Kommunistskräcken var utbredd. Rysskräcken satt dessutom i långt efter världskriget.
Jag kommer ihåg min småskollärarinna från slutet av 40-talet, där rysskräcken tog sig märkliga uttryck för en förundrad barnaskara. Den utbredda judefobin satt också kvar långt efter världskriget. Ett vanligt nedsättande uttryck hemma i Västergötland under min barndom var: "Han är en riktig jude".
Men föga anade väl alla de som stod bakom dessa strömningar under 30-talet att det skulle leda till ett världskrig och till Förintelsen. Båda förödande.
Kan vi dra lärdomar för vår tid? Judefobin har ersatts av islamofobi och främlingsrädsla. Det har åter lett till brunaktiga strömningar i Europa. Främlingsfientliga partier som marscherar in i parlamenten. Låt vara efter demokratiska val. Åter kan man konstatera: Omvärlden ser på. Handfallna och tafatta inför det som sker.
Detta må vi allvarligt betänka och möta med kraftfulla politiska åtgärder som bygger på medmänsklighet, solidaritet och respekt för alla människors lika värde.