Juholt är ingen musketör

Politik2011-10-11 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Historien med Håkan Juholt och hans lägenhetsbidrag fortsätter. Oavsett vad som är sant eller inte verkar S-ledaren inte ha varit beredd på att uppgifterna skulle väcka någon större ilska. Förra fredagen tycktes han tro att det räckte med att säga att han hade betalat i efterhand. Men attityden verkar bara gjort folk ännu argare.

Väljaropinionens missnöje med Juholt handlar inte om att de känner sig snuvade på 160 000 kronor. Vad det handlar om är en rädsla för vilket samhälle som håller på att utvecklas när inte ens de som säger sig vilja leda det är beredda att visa pliktkänsla.

Håkan Juholt gillar enligt uppgift kultur. För att förstå folks frustration borde han gå och se bioaktuella "De tre musketörerna".

Alexandre Dumas roman från 1844 handlar som bekant om fyra vänner som hjälps åt i ett antal äventyr. Athos, Porthos, Aramis och D’Artagnan är inbördes mycket olika. Men genom att kombinera sina kunskaper och färdigheter lyckas de mot rådande odds att vinna. Deras valspråk är "en för alla och alla för en".

Man skulle kunna se den lilla gruppen musketörer som ett samhälle i miniformat. De är individer med olika bakgrund, olika egenskaper och olika mål. Men de samarbetar för att var och en ha bättre möjlighet att leva i frihet och uppnå sina egna mål. Deras vänskap fyller därmed samma roll som en välfärdsstat.

Varje gott samhälle måste innehålla både funktionen "alla för en", och funktionen "en för alla". För att den enskilda människan ska stanna kvar i gemenskapen måste hon få ut någonting. Detta något är ofta skydd och trygghet, från yttre fiender, från kriminalitet, men också från arbetslöshet och sjukdom. Gemenskapen ställer upp för människan då hon behöver hjälp.

Men för att samhället ska fungera måste individen också ge någonting tillbaka. Det kan handla om att betala skatt, göra värnplikt eller att inte överutnyttja bidragssystem.

I Sverige har vi höga krav på vad samhället ska göra för den enskilde. Det innebär samtidigt att kraven på den enskilde att stötta samhället ökar. Om man lyfter omfattande bidrag från det allmänna är det därför ens plikt att fråga sig hur dessa påverkas, till exempel när man ändrar boendeform eller familjekonstellation. Det gäller för oss alla. Annars skulle vi inte kunna ha stora fördelningssystem. Staten måste kunna lita på att medborgaren vill göra rätt. Systemet bygger på tillit, inte på tvång och övervakning. Musketörernas valspråk skulle kunna vara svenska folkets valspråk.

Därför är det inte konstigt att Håkan Juholts försummelse upprör känslor. Den Socialdemokratiske ledaren lär få sitta kvar. Men han kommer få svårt att med trovärdighet förespråka en utbyggd välfärdsstat. Den bygger på tron om att människor vill göra rätt, och anstränger sig för att göra rätt.