Fredrik Reinfeldt har fått kritik för att i debatter vara sävlig snarare än slugger. Under onsdagens partiledardebatt i riksdagen uppvisade statsministern en avsevärt mer blodfylld debattpersona. Han närmast röt i vissa repliker, engagerad och röd i ansiktet.
Partiledardebatterna i riksdagen har formen emot sig. I tur och ordning håller partiledarna sina anföranden. För varje anförande får de partiledare som så önskar begära replik. Betydligt mer tidssparande och dynamiskt vore att låta alla hålla varsitt inledningsanförande, och först därefter börja replikera på varandra.
Men formatet till trots var onsdagens partiledardebatt ovanligt livlig. Såväl Annie Lööf (C) som Jimmie Åkesson (SD) passade på att ge Håkan Juholt (S) diskreta tjuvnyp för den senaste tidens många märkligheter. "Håkan Juholt har gett dagspolitiken en helt ny och oförutsägbar dimension", sade Lööf.
För en vecka sedan hade det främst tolkats som en referens till Socialdemokraternas lappkast i frågor som utrikespolitik och restaurangmoms - nu tänker de flesta nog mest på den uppmärksammade bostads- och ersättningsaffären.
Juholt själv gjorde klart att han knappast kommer lämna partiledarposten utan strid - så demagogisk och passivaggressiv som han var i onsdagens debatt har väljarna annars sällan fått se honom. Mysfarbrorn Håkan byttes ut mot maktspelaren Juholt. I såväl sina nedlåtande repliker till FP-ledaren Jan Björklund som i sitt försök att spela ålderskortet mot Annie Lööf framstod han som en socialdemokratisk kommunpamp av klassiskt snitt.
Lööf och Björklund hanterade det snyggt, men rent generellt har partiledarna för Alliansens småttingar, mycket svårt att hitta sin plats i partiledardebatterna.
Kristdemokraternas Göran Hägglund kan vara rolig och vass, men på onsdagen gjorde han en mycket slät figur. Sannolikt finns tankarna på annat håll. Hägglund är ifrågasatt internt, många vill avsätta honom - och det sken igenom i partiledardebatten.
Folkpartiets Jan Björklund var rapp i replikskiftena - men helt i fas med samhällsdebatten är han verkligen inte. Medan EU genomgår ett ekonomiskt stålbad och ett antal euroländer befinner sig i allvarlig kris sade Björklund på onsdagen att Folkpartiet "är för EU både när det blåser med- och motvind. I gårdagens Europa byggde man murar. I dagens bygger vi broar".
Det må vara både vackert och sant, men som kommentar till det ekonomiska läget är det alltför romantiskt och lättviktigt.
I partiledardebatter finns sällan några egentliga vinnare eller förlorare. Men tydligt är att Fredrik Reinfeldt befinner sig i en helt egen viktklass. Oppositionen företräddes bäst av Miljöpartiets Åsa Romson, som tycks växa en smula för varje framträdande. Tyvärr räcker det inte - Sverige förtjänar och behöver en bredare opposition. Socialdemokraterna måste sluta krisa och komma in i den politiska matchen igen.