Den som läser denna sida har noterat att jag uppskattat och trott på Håkan Juholt. Försökt se möjligheter till förnyelse på den politiska arenan. Men problem tornade upp. Harakiri hotade.
En missad slalomport i Sälen och den okänsliga utnämningen av Urban Ahlin, då svajade det igen. Partidistrikten började tappa tålamodet. Att lämna VU bakvägen var en signal. Loppet var kört. Sorgligt.
Väcker många frågor
Denna krokiga resa väcker många frågor.
Egna tillkortakommanden. Faktafel, bristande ordning och impulsiva uttalanden tycks vara en del av Juholts person. Detta tillåts inte på denna politiska nivå. Han fick en alltför stor kostym och hann inte växa in i den.
Media har varit skoningslösa. Får media upp ett blodspår så jagar de tills bytet är oskadliggjort. De lyckades även denna gång, vilket är oroväckande och en demokratisk fara.
Socialdemokratiska partiet. Det börjar bli uppenbart att partiet är slav under sin långa hegemoni i svensk politik. Det statsbärande ansvaret har tagits för givet. Förnyelse av politiken har fått stå tillbaka.
En liten grupp regerar i praktiken partiet och det blir svårt att ta sig in i värmen. Juholt var en utsocknes. En lantis som störde etablissemanget i Stockholm. Samma sak med Mona Sahlin. En kvinna som partiledare kändes uppenbart obekvämt. Även hon mobbades ut. Oroväckande.
Opinionsmätningar styr. Och vad är det som styr opinionen? Jo, medias rapportering. En cirkelgång som är svåra att bryta.
Ideolog och talare
Håkan Juholts styrka var den ideologiska klarheten och den retoriska förmågan. En Palme i vår tid. Men han hade inte den gedigna skolning som krävs för ett utsatt politiskt ämbete.
Ingen ministererfarenhet och ingick inte i de innersta particirklarna. Då blir det svårt. Detta borde valberedningen vägt in starkare. Men partiet ville pröva något nytt i stället för de gamla stötarna och politiska broilers. Det gick inte denna gång.
Var finns retorikern med ideologisk tydlighet idag? En naturlig ersättare saknas, vilket ofta är det stora partiets problem. Det började redan med Göran Persson som skuggade all återväxt. Kanske skuggar också den tunga partiapparaten en naturlig återväxt. Nu torde en stabil österbergare bli lösningen på kort sikt.
Med ett ärligt stöd hade Juholt kunnat växa. Med en genomtänkt organisation runt honom, vilket krävs i alla partier. Här får partisekreteraren Carin Jämtin ta på sig ett ansvar. Där tycks den strategiska förmågan brustit. En karismatisk ledare (vilket Juholt varit) kräver en kraftfull organisation och ett gäng klarsynta och smarta strateger. En sådan organisation har Moderaterna byggt upp med känt resultat.
Utrota barnfattigdomen
Trots att partiledaren Reinfeldt saknar karisma, men kompenserar det med ett etablerat ledarskap och en folkkär finansminister med tofs. Så enkelt kan det vara, men vägen dit är lång.
Nu krävs att en tydlig välfärdspolitik formuleras och förs ut, att en smart organisation sjösättas. Glöm inte Juholts löfte att utrota barnfattigdomen!