Jul under bar himmel
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Många är också de som både i Sverige och utomlands saknar ett riktigt hem. Som för länge sedan slutat fira jul och som knappt minns smaken av mammas hemgjorda läckerheter. Deras vardag går ut på att få mat för dagen och skydd för natten. Tidigare var det ett storstadsproblem, idag har vi hemlösa även på Gotland.
De människor som är hemlösa har en gång varit precis som du och jag, med familj, hem och arbete. Det är lätt för oss att glömma bort. Det är också lätt att mitt i vårt överflöd glömma bort att det är vansinnigt lätt hänt att glida av banan, men krävs ett helt hav ansträngning att komma upp igen. Var skall du börja, när vänner och familj tagit sin hand ifrån dig? När du inte får någon bostad om du inte har ett arbete och inte får ett arbete om du inte har en bostad?
Vårt svenska välstånd har ökat de senaste åren, förtäljer tillförlitliga siffror. Samtidigt finner vi fler och fler otursförföljda människor utan hem. Varför förmår vi inte fånga upp dem som inte klarar av att rida ut sina privata stormar? Vårt moderna samhälle ställer allt större krav på individen och för de som av olika skäl inte orkar med tempot kan resultatet i värsta fall bli förlust av hus och hem. Det är helt klart ovärdigt ett välfärdssamhälle.
I det socialdemokratiska valmanifestet formulerade vi därför en nollvision mot hemlöshet. Om vi hade fått fortsatt förtroende hade vi med kraftfulla tag kunnat verka för utbyggnad av psykiatri och missbrukarvård och fler bostäder byggda med socialt stöd i landets kommuner. I den borgerliga framtiden ser jag inte hur antalet hemlösa skall kunna bli färre. Inte när man urholkar den sociala tryggheten och slopar såväl investeringsstöd som räntebidrag, som i princip är förutsättningar vid socialt bostadsbyggande.
Alliansen säger sig ha en plan för att minska hemlösheten och jag ser med skräckfylld förväntan fram emot att få se verkningarna av den. För de hemlösas skull hoppas jag på det bästa. Dock har jag svårt att se hur det skulle kunna vara möjligt att minska hemlösheten samtidigt som man skär i vitala sektorer av vår gemensamma välfärd. Där inte minst de hemlösa har omfattande behov. Någon måste alltid betala priset när sådana åtgärder sätts igång. Jag fruktar att det kommer att bli de hemlösa som råkar illa ut, än en gång.
Med detta vill jag uppmana såväl mig själv som alla andra att ägna en extra tanke åt dem som står utan hem i natt. Oavsett vilken politisk ideologi vi har, torde det stå klart för alla och envar att hemlösheten är ovärdig ett välfärdssamhälle. Det är, om inte annat, en ren samvetsfråga att under året som kommer på de vis vi kan verka för att alla medborgare skall kunna fira jul inomhus nästa år!