Julen är väl den mest kravfyllda helgen i vår almanacka. Krav som vi själva successivt har skapet, inte minst med reklamens hjälp.
Så många ”måsten”. Så många förväntningar. ”När julen kommer ska varenda unge vara gla”, enligt julvisan. En ”Fanny och Alexander”- jul står högt på önskelistan. Denna högtid som borde vara till stor glädje för alla. Då så mycket nalkas. Då så mycket finns att se fram emot. Traditionerna är starka och innebär gemenskap och glädje i de flesta hus.
Men där pyr också besvikelser. Så mycken orättvisa som uppenbaras – mellan dem som har och dem som inte har. Barnfattigdomen blir uppenbar.
Hela denna tid av väntan och förväntan börjar med advent. Advent som betyder ankomst. Adventsstjärnor och ljusstakar lyser upp efter en lång, mörk och ruggig höst. Adventspsalmer bereder vägen.
Mitt under adventstiden ser vi Lucias ankomst med ljus och glädjerik sång.
Låt vara att Lucia till en del har förflackats till en skönhetstävling, men i grunden finns såväl omtänksamhet som välgörenhet. Lucia blir ljusets helgon och firandet i Sverige börjar i slutet av 1700-talet för att sedan sprida sig med ljusets hastighet.
Så följer julens ankomst, som är en förkristen midvinterfest. Men med kristendomen handlar julen om Jesu ankomst.
Detta mirakel, att barn kommer till världen. För att ge nytt liv och hopp. I de flesta religioner symboliserar det nyfödda barnet just hoppet. Det är genom detta barn som det nya skall ske, som världen skall kunna bli bättre.
Hoppet som knyts till det hjälplösa lilla knytet. Antingen det föds i en krubba i Betlehem eller på Visby lasarett.
Men även julen har förflackats. Julen har blivit liktydigt med shopping med ständiga försäljningsrekord i handeln. En konsumtion som uttorkar själen.
En konsumtion som dessutom spär på klimatkrisen. Kravfyllda paket samlas under granen och i tomtens säck.
Skönt då med Karl Bertils segertåg från rikemanskvarter till fattigkvarter för att påminna om omtänksamhet och en rättvis fördelning. En Robin Hood-mentalitet som Karl Bertils pappa typiskt nog klassar som kommunism.
Med julen tilltar ljuset. Vintersolståndet har just passerats. Ljuset förstärks av julgransljus och barn som tindrar. Kyrkorna fylls med ljus och sång.
Vid allt detta borde vi stanna i eftertanke. Detta ljusets ankomst som börjar i advent och avrundas med nyår. Även till nyåret knyts hopp och förväntan. Ljuset tilltar och långt där borta hägrar våren. Redan ligger blåsippor och vitsippor i väntan under snö och höstlöv. Det börjar spira.
Så, julen är en del av ljusets ankomst. Men också Fridsfurstens ankomst enligt bibeltexten. Frid lika med fred.
Nog är det märkligt att freden är så avlägsen just i Bibelns länder. Den ständiga konflikten mellan Israel och Palestina. Inbördeskriget i Syrien. Oro i Egypten.
En fridsfurste måste stiga fram i vår tid med frid och fred. Fred på jorden vore den bästa julklappen och den viktigaste nyårsönskan. En tradition att skapa.