Källorna att ösa ur är närmast outsinliga
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att i detta sammanhang anknyta till min egen gärning må ses som förmätet, men jag gör ändå en jämförelse. Den vanligaste frågan jag får om min yrkesroll är nämligen: "Hur kan du hitta något att skriva om varje dag?".
Det är normalt inga större svårigheter, särskilt inte när en rutin byggts upp och när självförtroendet, som varje åsiktsjournalist måste ha, har stärkts. Sedan är det en helt annan sak att varje skriven kommentar inte blir ett mästerverk. Enstaka gånger kan det till och med vara så att när man väl ser något i tryck, och det är för sent att ångra sig, hade man helst sett att det aldrig skrivits.
Lång rad
Efter bara en veckas bortavaro från arbetsdatorn har ämnen att skriva om hopat sig, efter dagliga aktualiteter. Och så finns det vissa ämnen man upprepar och på något sätt känner att man engagerar sig extra för. Till den sistnämnda kategorin hör spelet om de viltgående russen på heden. Det föranledde åter en ledarkommentar i går, och det kommer flera tills frågan är slutligt löst och den byråkratiska klåfingrigheten har upphört.
På listan om tänkbara ledarkommentarer i dag finns det flera ämnen, men oftast är det dagsaktualiteten som fäller det slutliga avgörandet och därför ger nedläggningen av styckningen vid slakteriet i Visby dagens ledartext. Inte heller det ämnet är kommenterat för första gången.
Bäst i klassen
Jag är också medveten om att ledarkommentaren inte är den mest lästa på i tidningen eller ens på den här sidan. På den här sidan är det är det som skrivs under vinjetten "Anderssons avstickare". Det var för övrigt en av de frågor jag fick när jag inledde min nuvarande arbetsuppgift som ansvarig för den här sidan 1987: "Hur skall du klara av att motsvara Bock i kanten?". Det var alltså en motsvarande lättsam text under en vinjett som min företrädare Stig Jonsson hade. Att döma av läsarreaktioner så når jag där en stor publik, detta utan några som helst jämförelser med "Bock i kanten". Men båda lyckas vi i avsikten att locka in en och annan läsare i ledarspalterna.
Ett annat sätt att öka intresset för det som skrivs på en ledarsida är att då och då släppa allvaret i kommenterandet och sväva lite mera fritt. Som under den här vinjetten "Med min måttstock". Då kan man exempelvis reflektera utan att vara lika grundlig i sin källforskning som annars. Jag kan exempelvis efter en vecka på Teneriffa ställa mig frågan: "Varför skall vi alltid vara bäst i klassen?".
Inte lika bokstavstrogna
Teneriffa är, om än med vissa specialregler, en del av EU. Precis som Sverige och Gotland är delar av unionen. Med tanke på vad jag skrev om att källforskningen inte är lika grundlig vill jag påstå följande:
Sänd ner en inspektör från ett svenskt miljö- och hälsokontor med EU-regelboken i handen och med samma tolkning av dess regelverk som här hemma så skulle närapå alla restauranger i de områden jag besökte tvingas till omfattande ändringar i sin hantering av både det ena och andra för att slippa lägga ner verksamheten.
Visst är det bra att vi har koll på offentlig verksamhet, men ibland måste också sunt förnuft få råda över en bokstavstrogen tolkning. Tänk om en spansk eller italiensk hälsoskyddsinspektör skulle ha förbjudit bullbaket till kyrkkaffet - som gjordes i Mjölby kommun. Det skulle sannolikt ha förorsakat upplopp på gator, byvägar och torg.
"Bäst i klassen" på att efterleva pedantiska EU-ingrepp i vår mänskliga frihet sägs vara Norge, som inte ens är med i EU. Tätt följt av Sverige. Sanningshalten om Norge kan jag inte gå i god för, men väl för Sverige.
Källorna fylls ständigt på
Ta gärna de här raderna som ett tecken på att de källor vi som kommenterande journalister har för underlag till vårt skirvande är närmast outsinliga. Jag skulle ha kunnat fylla på med ytterligare ett flertal ämnen: jämförande räkneexempel om fastighetsskatt kontra högre reavinstskatt, om talet om spelmonopol och riksdagsmotioner i ämnet, om riksdagsdebatten om bredband och tillgängligheten för alla, om färjeupphandlingen och synen på landets infrastruktur, om Ansvarskommitténs utredning, om förslaget till ny skolorganisation på Gotland och mycket mycket mer.
Det kommer säkert något i dessa ämnen också framöver. Men här är det hög tid att sätta punkt för den här gången. Ja, det hade rent av bort göras lite tidigare, då jag är fullt medveten att alla inte orkat läsa ända hit.