Kan kommuner prioritera kärnan?
Foto: NATHAN PAYNE
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I en finansiell orostid med många munnar att mätta kommer ingen kunna känna sig riktigt nöjd, men problemet ligger inte heller bara i hur mycket pengar det finns att fördela utan också vilka krav som ställs på kommunerna. Det paradoxala med att kommunerna berövas möjlighet att ägna sig åt sin kärnverksamhet, som skolan, genom att staten lägger på dem en rad andra slags uppgifter, är att lärandet i allt högre grad kommer att privatiseras.
Samtidigt som nya nedskärningar inom skolan påbörjas så blomstrar läxhjälpsföretag som erbjuder pedagoger som hjälper barnen med läxläsning utifrån deras behov. Att småföretagande gynnas och att läxläsningen har blivit en avdragsgill hushållsnära tjänst hjälper de som har råd att avvara de extra hundralapparna för sina barns studier. Men det är samtidigt oroväckande att ansvaret för barnens utbildning sprids ut på olika håll.
De senaste veckornas varsel sägs delvis också bero på sviktande elevunderlag, ett tillstånd som är högst temporärt. När barnkullarna blir större igen, kommer samma lärare behöva återanställas. Allt eftersom barnkullarnas storlek växelvis minskar och ökar så måste man kunna planera för dessa variationer bättre. Till skillnad från många andra arbetsplatser så har skolorna en reell möjlighet att förutspå sitt behov av resurser framåt i tiden. Här måste det finnas strategier som innebär mer smidiga lösningar än att man väntar in i det sista och sedan varslar lärare akut.
Vad ska hända med de elever som kommer från hem som varken har möjlighet att bidra ur egen ficka till studierna eller själva har förmåga att hjälpa till med skolarbetet?
Skolan är ett bärande element i samhället och en avgörande tid och plats för den nya generationens medborgare. Det måste finnas en garanti för att den statliga grundutbildningen håller en viss kvalitetsnivå oavsett hur snålt det blåser. Faktum är ju att vi själva påverkar hur kommande decenniers ekonomiska utveckling ser ut genom hur vi väljer att idag utrusta de unga.
Medan kommunerna pådyvlas allsköns konstigheter, såsom kompetensutveckling inom genuspedagogik för att komma till rätta med det konstruerade akademiska problemet att pojkar är pojkar och flickor är flickor, sparkas värdefulla ämneslärare. I kristider ställs saker och ting på sin spets och de verkliga behoven skiljs från de påhittade. Och egentligen krävs det inte så mycket mer än vanligt folkvett för att komma fram till vad som bör prioriteras i stunden.