Kan nya biblioteksplanen riva ner några revirgränser?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Som vanligt är sådana här planer fulla av vackra ord, allt sett uppifrån. Det går alltid att läsa in det man själv skulle vilja se.
Så jag får lust att läsa mellan raderna det som man skulle kunna mena med det skrivna. Det står till exempel en hel del om tillgänglighet. "Biblioteket är synligt och inbjudande", "Det är viktigt att vi skapar bibliotek som alla kan besöka."
Som så ofta är det verkligt intressanta med planen det som inte står där. Hur ett folkbibliotek bör vara beläget för att vara lättillgängligt för alla, till exempel.
Folkbibliotekets placering
Jag som har varit med länge minns när länsbibliotekarien Fritz Ochsner 1970 presenterade arkitektritningar för ett nytt folkbibliotek i det gamla kvarteret Östertull. Syftet var dubbelt: att bevara en gammal Visbymiljö och att skapa ett modernt bibliotek.
Biblioteket i Borgen var för litet från början. Det kunde verkligen ha blivit den Kulturmötesplats, som den nya planen talar om. Men slutet på all planering blev som vi vet ett bibliotek som ligger så långt från folket i Visby som gärna är möjligt.
Planen skyler över detta med: "Rollen som kulturplats är särskilt viktig på landsbygden." Visst, där har man verkligen lyckats på flera håll. Hemse fick ett bibliotek som ligger centralt, som fungerar för allsköns information och kontaktskapande.
Biblioteket i Klinte likaså syns ofta i annonsering om kulturevenemang. Också där lyckades målmedvetet biblioteksfolk förhindra flyttning till skolan. Ännu i alla fall.
Planen ser Barn- och ungdomsverksamhet som ett prioriterat område. "Folkbiblioteken och skolbiblioteken" tillsammans tycks det. Utan att alls låtsas om det cementerade revirtänkandet.
Ett rejält barnbibliotek
Jag var med när Tjelvarskolan byggdes om. Då skissade vi på ett rejält barnbibliotek för hela Bingebyområdet, inrymt i skolan. Men barnbibliotekskonsulenten visade mycket svalt intresse.
För henne var den nya fina barnavdelningen i Almedalsbiblioteket det viktiga. Hur många barn från Bogegatan kommer nånsin dit ner?
Enkelt uttryckt har jag aldrig förstått varför folkbiblioteken inriktar sig så intensivt på barn.
Det blir alltid en minoritet, de som har tillräckligt intresserade föräldrar, som kommer till den fina barnavdelningen. Men alla barn finns i skolan. Där borde alla barnbiblioteksresurser samlas. Böcker kan man alltid få, det är inget problem.
Svårare är att få tillräckliga lokaler. Ibland får man ta till nödlösningar, som på Solbergaskolan, där man utnyttjar en korridor.
Att få utbildade bibliotekarier till skolan har hittills varit omöjligt. Lärarfacken vill ha dessa tjänster som reträttplatser för lärare.
Varför har det ansetts så viktigt med skolbokbuss? Den kommer en gång i månaden med samma böcker som finns i skolbiblioteket, hela tiden. Underförstått är väl att skolbiblioteket är så dåligt så
Men det skulle inte behöva vara så dåligt. Särskilt inte nu när vi snart inte har så många små skolor kvar. Det måste vara fullt möjligt att i stället satsa på en kompetent bibliotekarie som sköter skolbiblioteken i flera låg- och mellanstadieskolor.
Hembygdsforskaren Anders R Johansson satte ett frågetecken till i den nya biblioteksplanen: "Dagens samlingar måste minskas" står det. Obegripligt.
Nya sätt att tänka?
Magasinsutrymme kan väl inte vara omöjligt att hitta. Skrifter som samlat damm i årtionden kan plötsligt bli mycket värdefulla, i rätt sammanhang. Anders måste kanske ordna sig en filial hemma i Hellvi?
Visst när jag en from förhoppning att den nya biblioteksplanen skall öppna för nya sätt att tänka, riva ner revirgränser, samla resurserna där de gör mest nytta.