Torsdagen 1 augusti, läser jag i GT att en ny stormarknad skall ge 90 nya jobb. Till glädje för alla som tror på den eviga tillväxten.
Industrin flyttar till låglöneländer, folk förlorar jobbet. Offentliga sektorn måste minska antalet anställda för att klara lönehöjningarna. återstår att vi måste handla mer för att hålla utvecklingens hjul igång.
Att säga emot det här det är väl att svära i kyrkan. Kanske var det seminarium jag var med på i Almedalsveckan det enda som hade det temat. Den stora lokalen var full av folk, många unga människor.
Tillväxten ska rädda oss
Samtidigt talar alla partiledare om tillväxten, som skall rädda oss. Vi har så länge vant oss att ständigt få det bättre, och många tar för givet att så skall det fortsätta.
Inga träd växer upp i himlen. Varje tillväxt har en gräns. Mänskligheten har fördubblats 32 gånger under sin existens, faktiskt två gånger under min levnad. Men den 33:e fördubblingen kommer inte att ske. Räknar vi in befolkningstillväxten och klimatförändringen, då är fortsatt tillväxt absurd. Särskilt för oss som redan lever i överkonsumtionens djungel.
överbelånad framtid
Framtiden är överbelånad, säger Anders Wijkman, en av deltagarna. Vår ökande standard lånar vi av våra barn och barnbarn. Men någon återbetalning finns inte, när regnskogarna är nerhuggna och oljeutvinning förött stora områden.
Pensionsfonderna placerar sina miljarder i oljeindustrin, ingenting är lika lönsamt, på kort sikt alltså. Men när oljan är uppumpad och uppbränd och klimatet allt mer oberäkneligt, varifrån kommer tillväxten då?
Det här är ingen ny kunskap. Men ingen vill lyssna. Det låter så mycket bättre att tala om återstående brister i välfärden. En del kommer inte upp till vad som anses vara svensk levnadsstandard.
Vi behöver mer tillväxt, inte mindre, så lyder det politiska budskapet både till vänster och till höger. Varje människa strävar efter ett bättre liv. Måste det betyda tjusigare bostad, större bil och fler utlandsresor?
Kan man tänka sig en ledande politiker som säger: ett bättre liv skulle kunna betyda mer fritid, mer musik, hinna läsa fler böcker. Odla sin trädgård. Kortare arbetstid och mindre pengar helt enkelt. Men den politikern blir väl bortröstad direkt.
Någon måste gå före
Det tycks mig att varken socialism eller liberalism har någon lösning på detta. Kan vi vända oss från de gamla ideologierna och börja tänka själva?
Några måste gå före. Ett litet land som Sverige kanske, med god folkbildning och gott samhällsklimat.
Om politiker inte var så förtvivlat rädda att bli impopulära!