Kan vi få en Gotlandsmodell mot mobbning i öns skolor?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Man kan fråga sig om mobbningsproblemet är olösligt. Det har ju funnits i alla tider, sägs det. Men det får inte ses som olösligt. Vill man så kan man, även om det är svårt.
Svårt tycks det vara, alla satsningar i skolan till trots. Och trots alla lovvärda initiativ med kamratstödjare och organisationer som arbetar mot mobbning.
Nolltolerans måste gälla
Mobbningen fortsätter och blir allt grövre med fysiska övergrepp och tillmälen av värsta slag. Är det någonstans som ambitionen Nolltolerans vore tillämplig så är det väl här.
Nolltolerans är numera ett kantstött uttryck eftersom det används i alla möjliga sammanhang och har tappat en del av sitt allvar. Men i skolan finns bara en hållning till mobbning och det är just Nolltolerans. Därför att det handlar om våra barns uppväxt då de formas för livet. Det handlar om arbetsmiljö/skolmiljö och framtid.
Vi läser om förtvivlade rop på hjälp som kommer in till Bris hjälptelefon och numera också till Bris-mailen. En 12-årig flicka skriver hjärtskärande:
"Jag känner mig så mobbad på alla sätt. Jag är rädd att börja sexan för jag är rädd att alla kommer att fortsätta mobba mig, jag har gjort allt dom säger att man skall göra. Men inget hjälper. Jag vill bara göra sjelvmord."
Detta är Sverige 2006. Vår tid. Att tusentals barn och unga skall behöva leva med denna rädsla dagligen är ovärdigt. Rädda att gå till skolan. Rädda att gå hemifrån. Rädda att leva.
Många arbetar hårt
Jag vet att man arbetar hårt med mobbningsproblemet på många håll i landet och även här på Gotland.
Att lärare och skolledare sliter med frågan. Men det räcker inte så länge barn och unga utsätts för mobbning dagligen. För det handlar inte längre om att retas, det handlar om trakasserier och förnedring som fullständigt sänker deras självkänsla och vilja att leva.
Självmord skall aldrig behöva finnas i barns och ungas tankar. Bara för att mobbning pågått så länge får den aldrig accepteras eller ses som någon slags del i skolans värld.
Jag skulle önska att våra ansvariga politiker, våra ambitiösa, medkännande och duktiga lärare och skolledare, vår driftige skolchef här på Gotland nu bestämde sig en gång för alla.
Klokskap och medkänsla
Att satsa stort för att komma tillrätta med mobbning och införa en Nolltolerans. Extra viktigt nu när skolor är på väg att läggas ner, vilket skapar ytterligare oro för eleverna.
En "Gotlandsmodell" bör utarbetas som tar vara på den mängd kunskap och erfarenhet som finns numera. En Gotlandsmodell som bottnar i klokskap och medkänsla.
En modell som blir ett föredöme och som kan ge eko över landet. Som kan sätta Gotland än tydligare på kartan.
Som kan få intressanta sidoeffekter för turism, företagande, intresse att flytta hit eller att stanna kvar och bilda familj. Att ge en känsla av att på Gotland bryr man sig om. Här finns värme och omtanke.
Men viktigast är att det skapas en Gotlandsmodell som skänker alla barn och unga trygghet och en glädje att gå till skolan.
Slippa rädsla och oro. Tro på vuxenvärlden. Ostört kunna njuta av sina drömmar.