Kängor åt vänster och höger
Ammunition för eftervalsanalys.Foto: Jessica Gow / SCANPIX
Foto: Jessica Gow / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Under såväl valspurten som efter förlusten var Mona Sahlin tydlig med att Socialdemokraterna inte skulle samarbeta med Sverigedemokraterna och i samma andetag efterfrågade hon klara besked från Reinfeldt. Det fick hon. Inte heller Alliansen kunde tänka sig att samarbeta med Sverigedemokraterna. För att undvika att Sverigedemokraternas 20 mandat skulle komma att innebära en vågmästarroll ropade rubrikerna dagarna efter valet efter "ansvar". Framför allt Miljöpartiet skulle ta ansvar för det fall Reinfeldt sträckte ut en hand.
Samma Mona Sahlin som tydligt deklarerade att Socialdemokraterna aldrig skulle söka stöd hos Sverigedemokraterna valde också att ta strid om talmansposten. Ett val Kenth Härstedt inte kunde vinna utan stöd av Sverigedemokraterna. Därmed var tidigare löfte bortblåst. Man brukar säga att studentminnet är kort. Tydligen gäller detsamma för Socialdemokraterna. En känga åt vänster således.
Med 20 sverigedemokrater i riksdagen som vågmästare är det uppenbart att de fyra kommande åren kommer att handla om omdöme och att välja sina strider, oavsett vilken sida av Rosenbad man befinner sig. Socialdemokraterna och Alliansen borde föra sin politik som om Sverigedemokraterna inte fanns och söka varandras stöd framför någonting annat. Det vore att ta ansvar, från alla sidor.
Tyvärr verkar Mona Sahlin vara inne på ett annat förhållningssätt inför de kommande åren. En valförlust är inte rolig. Moderaterna upplevde någonting liknande 2002. Sahlin har två val. Antingen sätter hon sig i sin riksdagsbänk och surar och obstruerar utan en konstruktiv oppositionspolitik. Eller så använder hon den kommande tiden till omgruppering och omstrukturering av sitt parti och framtagande av en trovärdig, förnyad socialdemokratisk partipolitik. De senaste fyra åren och valresultatet borde vara en liten vink om vilket alternativ hon borde välja. Striden om talmansposten indikerar att hon inte förstår den vink som väljarna har gett henne...
Utöver striden om talmansposten kommer riksdagens öppnande år 2010 bli ihågkommet för Sverigedemokraternas utmarsch under biskopens tal. Biskopen talade om alla människors lika värde. Sverigedemokraterna tog det som partikritik och lämnade. Därigenom visade de sina rätta färger och att de varken är ett parti som tror på alla människors lika värde i Sverige eller mogna uppgiften att sitta i riksdagen.
Ett riksdagsparti beter sig inte som en trotsig tvååring som skriker och lägger sig på golvet när den inte får som den vill. Sverigedemokraternas beteende under biskopens tal var att likställa med en skrikande tvååring. Väx upp Jimmy Åkesson och ta ansvar för de 20 mandat ni har fått, riksdagen är ingen lekstuga för hobbypolitiker och att visa respektlöshet mot biskopen och riksdagen som institut på sådant sätt som utmarschen gjorde är att visa respektlöshet mot sina väljare. Och det är inte bara opassande, det är oförlåtligt. En känga åt höger, med andra ord.
Att "ta ansvar" gäller även det skrivna ordet. Någon som borde påminnas om det är Håkan Ericsson. Under rubriken "Är båda seriösa" attackerade han på Gotlands Tidningars ledarsida för en tid sedan såväl Rolf K Nilsson som Gustaf Hoffstedt och beskrev dem som oseriösa riksdagspolitiker. Rolf K Nilsson för de fyra år han nyligen har avslutat som riksdagsman. Hoffstedt för de fyra år han ännu inte har påbörjat.
Ericsson må inte dela politisk uppfattning med Hoffstedt med han kan väl åtminstone låta honom tillträda som riksdagsman innan han avpolletterar honom som oduglig?
Beträffande Rolf K Nilsson utmålades han som en osynlig riksdagsman som varken hade synts eller hörts under den gångna mandatperioden. Ett påhopp som säger mer om Ericsson än Rolf K Nilsson.
För den som inte inskränker sin massmediala kost till att endast bestå av Gotlands Tidningar och andra rödgröna massmedier har det varit tydligt att Rolf K Nilsson har varit allt annat än tyst och osynlig under de gångna åren. Att påstå att så inte har varit fallet var ett slag ovanligt lågt, även för en socialdemokrat. Slutligen ännu en känga åt vänster, med andra ord.