Besvikelsen inom Alliansen är stor över att de förlorade valet mot de rödgröna förra hösten. Moderaterna hade vant sig vid att regera landet och Reinfeldt/Borgs vilja att göra Moderaterna till ett statsbärande parti, som alltid styrde landet, har påverkat många Moderatväljare. Precis som Socialdemokraterna såg det som närmast en naturlag att Socialdemokraterna styrde Sverige under hela 1900-talet.
Faktum kvarstår dock att de fyra Allianspartierna bara har 141 platser i riksdagen mot de tre rödgrönas 159. Men så har Sverigedemokraterna 49 platser. Skulle Alliansen samarbeta med SD skulle de ha 190 platser mot de rödgrönas 159.
Med SD:s stöd skulle Moderatledaren Anna Kinberg Batra kunna bli statsminister i en borgerlig regering. Men än så länge vill inte Allianspartierna göra upp med SD om en borgerlig regering.
Det finns grupper inom alla de borgerliga allianspartierna, som vill dra nytta av den borgerliga majoriteten på 190 platser i riksdagen och därför skrota DÖ, den överenskommelse som Alliansen gjorde med regeringen för att slippa beroendet av SD.
Nu har KD hoppat av DÖ och då gjorde Moderatledaren det samma snabbt som ögat, för att därmed slippa den striden på Moderatstämman som pågår nu. Frågan är dock vad som ska hända efter att Alliansen lämnat stödet för DÖ.
Så länge de lägger egna budgetmotioner för varje parti blir det ingen regeringskris eller nyval. Men om de skulle göra som nya KD-ledaren Ebba Busch Thor föreslog i onsdags, att lämna en gemensam Alliansbudgetmotion nästa höst, då kan det bli regeringskris och nyval.
Hur väljarna uppfattar ett så partiegoistiskt taktikspel, när Sverige står inför den stora utmaningen att hantera flyktingströmmen från Syrien och andra krigshärdar, det återstår att se. Väljarna kan knappast belöna partier som skapar kaos i politiken, när alla krafter borde ägnas åt att hantera flyktingströmmarna. Och alla andra politiska frågor, som arbetslösheten, välfärdens finansiering i kommunerna och hur man kan stärka skolan.
Märkligt nog är det Kristdemokraterna som spelar högst med sin egen existens, då de sannolikt skulle åka ur riksdagen om det blev ett nyval nästa år. De andra Allianspartierna skulle knappast vinna några framgångar heller, utan troligen skulle Sverigedemokraterna öka något i ett nyval nästa år.
Förhoppningsvis skulle de rödgröna partierna S, MP och V nå ungefär samma resultat som i senaste valet och då blir det bara ännu besvärligare att bilda en regering, som kan regera och få igenom sin budget. Ett halvårs regeringskris och valrörelse är nog inte något väljarna vill ha och skulle uppskatta. De skulle sannolikt straffa de partier som ställer till ett politiskt kaos.
Folkpartiet har visat starkast vilja att samverka med den rödgröna regeringen.
Resultatet av den uppsagda Decemberöverenskommelsen kan faktiskt bli ett ökat samarbete över blockgränserna, först med Folkpartiet och kanske också med Centerpartiet. Då skulle Alliansens dagar vara förbi, liksom möjligheten att bilda en borglig regering.
De hårt pressade allianspartierna tvingas nog göra det minst skadliga för sina partier, nämligen att sitta still i båten och inte skapa någon regeringskris före nästa val, 2018. Att skapa politiskt kaos skulle inte uppskattas av väljarna.