Kapitalismen har bara dåliga alternativ
Foto: Chris Ison
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Samtidigt anar man att ilskan bottnar i frustration snarare än ideologisk glöd. Marknadsekonomins grunder är nog så lättbegripliga. Men den globala kapitalismens finansiella institutioner är det inte. Dess komplexa mekanismer står bortom också många nationalekonomers förstånd.
Så länge välståndet ökar år för år accepterar vi tyst att leva under inflytande av detta opersonliga, svåröverblickbara system. Men när en bubbla spricker, en marknad kollapsar eller inflationen skenar reagerar vi med förskräckelse. Tusentals kastas i arbetslöshet, löneförhandlingar strandar, nationalklenoder går i konkurs. Vi tvingas häpet konstatera att inget riktigt kan förklara varför. Att folkets representanter i regeringar och parlament står handlingsförlamade.
Det är då vi söker syndabockar: Giriga direktörer, fallskärmsjägare, finansvalpar, styrelseproffs, spekulanter och börsklippare.
Nog för att felaktigt konstruerade bonussystem, kvartalsplanering och överdrivet risktagande är viktiga ingredienser i den häxbrygd som förgiftat den globala ekonomin. Men också politikerna bär ett ansvar. Regelverken har inte förnyats i samma takt som de finansiella instrumenten. Därför har oreglerade marknader vuxit fram. Man bör också ha klart för sig att när de amerikanska låneinstituten beviljade allt för generösa villkor till låginkomsttagare med ambitioner på bostadsmarknaden, skedde det med Vita husets goda minne.
Kanske kan ett visst ansvar också tillskrivas medierna. Invaggade i en falsk trygghet närd av undermålig ekonomibevakning har vi gått på grönbete i dårarnas paradis.
Men de slutsatser demonstranterna i London drog efter det att bubblan sprack är lika ytliga som deras förståelse av marknadsekonomins mekanismer. Kapitalismen fungerar. Demokratin är levande. Och G20-mötet är ett bevis på det.
Varken den ena eller den andra av dessa institutioner är förstås felfri. Politikernas kunskaper är bristfälliga. Markandens aktörer gör ständiga missbedömningar. Men både demokratin och kapitalismen äger självkorrigerande egenskaper planekonomiska diktaturer saknar. Flockbeteende på de finansiella marknaderna leder regelbundet till nya "bubblor". I jämförelse består den skenbara "stabilitet" som är de socialistiska ekonomiernas adelsmärke i det faktum att krisen där är ett fortlöpande, oavbrutet tillstånd.
Ledarna för världens största ekonomier har tagit sitt ansvar. Ett globalt åtgärdspaket har utmejslats. På sikt kommer det att bidra till en ekonomisk återhämtning.
Till varslade anställda på konkurshotade industrier har man endast att rikta en vädjan. Ge kapitalismen en chans till. Det finns inget bättre alternativ.