Kärlek, sanning och marknadsekonomi
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
De är vitala beståndsdelar i samhället. Ändå glöms de ofta bort i diskussionen om hur samhället ska organiseras, i synnerhet när den förs av folk som fastnat i ideologiska samhällsmodeller där allt anses hänga på staten eller individen. Den katolska kyrkan har i sin sociala lära envist påmint om de frivilliga gemenskapernas värde och rättigheter. Så också i påven Benedictus XVI:s nyutkomna rundskrivelse om socialläran, encyklikan Caritas in Veritate. Det civila samhället framhålls som ett givet sammanhang för frikostighet och solidaritet. Men resonemanget stannar inte därvid. Benedictus XVI motsätter sig en skarp ansvarsuppdelning mellan stat, marknad och civilsamhälle. Solidariteten är alltför grundläggande för att begränsas till det civila samhället. Inte heller kan solidariteten lämpas över på staten och dess mekanismer för inkomstfördelning. Även marknaden och den ekonomiska sfären behöver genomsyras av ett engagemang för medmänsklig kärlek (caritas) och sanning (veritas).
Detta kan tyckas som ett verklighetsfrämmande resonemang för alla som tränats att se marknaden som en arena för strikt egennyttigt handlande, där självständiga och oberoende individer byter varor och tjänster i vinstsyfte. Men i själva verket är det just den bilden av marknad och näringsliv som är orealistisk. Marknaden kan inte fungera om det inte finns ett visst förtroende, fredlig samvaro och respekt för lagen - en typ av institutionella och kulturella resurser som inte kan produceras av marknaden själv, utan skapas i samhället som helhet.
Företagande och handel är dessutom mänskliga aktiviteter bland andra och har därmed en moralisk dimension som inte kan kontrakteras eller regleras bort. Ett legitimt intresse av att driva verksamhet med vinst utesluter inte andra intressen, däribland en vilja att bidra till det gemensamma bästa. Benedictus XVI pekar på behovet av att uppmuntra en mångfald av verksamhetsformer och institutionella ramverk, såsom kooperativ, ideella organisationer och avdragsrätt för donationer. Men han insisterar också på att vinstdrivande verksamhet behöver bedrivas i en anda av broderlighet och respekt för samtliga iblandade intressenter - inte bara aktieägare, utan även kunder, leverantörer, anställda och lokalsamhälle.
En central tanke i encyklikan är att samhällsutveckling inte bara handlar om tillväxt och effektivitet. Samhället är ingen apparat och vi är inga kuggar i något maskineri. Sann utveckling kräver aktivt engagemang av människor som fritt väljer att ta ansvar för varandra. Den berör även människors andliga och moraliska utveckling, vilken inte ska sammanblandas med psykologiskt välbefinnande. Påven talar om det lidande mitt i rikedomen som orsakas av själens tomhet, trots ett rikligt utbud av fysiska och psykiska terapier. Också någonting värt att begrunda i semestertider.