Kärnkraften har inte förändrats, det har centern
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
"Ännu en gång har det visat sig att kärnkraften är långt ifrån så säker och ofelbar som påhejarna gärna vill påskina", skrev han bland annat. Det finns inte ett ord i ledaren som jag inte håller med om.
Den skulle nästan kunna vara skriven för 20 år sedan, efter Tjernobyl, eller för tio eller fem år sedan, men bara nästan. En sak har nämligen förändrats, centerpartiets inställning.
Annars är artikeln väldigt aktuell, kärnkraften är fortfarande en livsfarlig energikälla, brytningen av uran är fortfarande mycket smutsig, avfallsfrågan är fortfarande inte löst, kärnkraften betalar fortfarande inte sina egna kostnader och som incidenten i Forsmark, ett av världens säkraste verk, i veckan visade är säkerheten inte på något sätt tillfredsställande.
Det som gör att artikeln möjligen känns något utgången är alltså centerns omsvängning i kärnkraftsfrågan. Olof Fälldin lovade inför valet 1976 att en regeringspost inte var viktigare än centerns inställning till kärnkraften. Det visade den sig dock vara, och det sveket fick centern betala för under lång tid.
Problemet med Fälldins svek i kärnkraftsfrågan var egentligen inte att han lovat en sak och gjorde en annan. Det var inte det som skadade centerpartiet och påbörjade det minskade stödet bland befolkningen. Problemet var att man svek i en av centerväljarnas viktigaste frågor. Ett parti som sätter regeringsmakten före sina ideologiska kärnfrågor kommer otvivelaktigt att förlora på det i längden.
På samma sätt kommer centerpartiets att förlora på de uppoffringar de gjort på sina ideal i denna valrörelse. Mats Jönssons ledare i lördags, som om ingenting hänt, som om Maud Olofsson aldrig övergivit energiöverenskommelsen, är ett bra bevis på hur partiledning och parti går i otakt.
Att Maud Olofsson, till skillnad från Fälldin, redan innan valet går ut och överger den tidigare energiöverenskommelsen är visserligen bättre än att lura väljarna men sveket kvarstår.
Jönsson slutar med en förhoppning om att de närmaste åren ska innebära att avvecklingen av kärnkraften inte förhalas ytterligare och att utbyggnaden av miljövänliga alternativ kommer igång. Jag delar till fullo den förhoppningen.
Och det på allvar också skulle vara centerpartiets förhoppning, då har man definitivt satt sig i fel båt inför valet. Det kommer att betala sig, oavsett vem som vinner valet i höst. Och det är uppriktigt synd att inte Maud Olofsson verkar dela Jönssons förhoppning.