Det går att känna en motvillig beundran för Kristdemokraterna som så länge dansat på fyraprocentsgränsen utan att få ont i fötterna och lägga av. Eller också gillar de lite självspäkning. Kanske var det ett utslag av det att välja en så liten lokal för gårdagens presskonferens att den var överfull redan tio minuter innan partiledaren kom. Men valår är valår och alla journalister är ändå här
Och när det vankas val brukar KD rycka upp sig, kalla in stödröster eller vad de nu gör och klara sig kvar, åtminstone i rikspolitiken. Sedan de kom in i riksdagen är det strängt taget bara 1994 de riktigt hängt på gärdsgården med 4,1 procent.
Om vi bortser från Alf Svenssons år som fosterbarn hos Centern kan vi faktiskt utnämna KD till det borgerliga parti som lyckats bäst med att komma i regeringsställning. Kristdemokraterna har ingått i regeringen nästan halva den tid de funnits i riksdagen. Årets val kan bli det första sedan 1991 de inte klarar sig ens dit.
I takt med att Moderaterna krymper borde utrymmet bli större för ett moralkonservativt parti . Ändå vill det sig inte för KD. I årets heta frågor har de hittills haft mycket litet att säga. Det gäller skola, feminism, miljö och så jobben, frågan som visserligen svalnat något, dessvärre inte för att den är löst.
Återstår vården. Där borde Göran Hägglund vara på sin mammas gata. Och efter lite funderingar om större statligt inflytande i vården kom han faktiskt med ett bra förslag: Garanterad plats i särskilt boende för alla över 85 som vill.
Det är en sympatisk reform. Vad som ska gälla för de som inte har daglig hemtjänst framgår inte klart men låt oss tro att det gäller också dem. Och Göran Hägglund motiverar förslaget väl. Det är bara en hake. Om problemet är så väl känt och socialdepartementet ända sedan 2006 haft kristdemokratisk ledning som ivrigt svängt valfrihetsfanan borde det kommit förr.
Men som Göran Hägglund påpekade vid flera tillfällen igår, regeringen fattar sina beslut kollektivt. Där har hela långa raden av skattesänkningar varit prioriterad. Då får ett litet parti nöja sig med enstaka profilfrågor och KD valde ett vårdnadsbidrag som ingen annan älskar. De rödgröna plus folkpartiet ser det som en kvinnofälla med dålig integrationsprofil, resten av Alliansen som ett brott mot arbetslinjen.
För övrigt ägnade Göran Hägglund avsevärd tid av sitt tal åt oppositionen bland annat med hjälp av många ordvitsar av högst varierande kvalitet.
Obetänkt var det förstås att skrämmas med oppositionens oenighet i försvarsfrågan och dra upp Nato. Där går ju åsikterna inom regeringen som bekant brett isär. Den oenigheten späddes nu på med KD:s variant i form av ett utredningsförslag som inte ens partiledaren vet var han vill ska landa.
Om kristdemokraterna lyckas lyfta sig över fyraprocentsspärren i september skedde det inte i går.