KD:s besvärliga profil: Frihetliga moralister
Lågflygare med identitetsproblem.Foto: Janerik Henriksson/SCANPIX
Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Partiet har med Göran Hägglund i spetsen tagit på sig rollen som "politikens gränspolis". Vid ett seminarium under gårdagen i Almedalen talade representanter för partiet om den delikata gränsen mellan att tala om drömsamhället och att landa i det totalitära samhället. I ett samhälle där "politikerna flyttar hem till folk och bestämmer vid deras köksbord", där samhällets och individens rättigheter och skyldigheter sammanblandas och där de goda teoretiska intentionerna får förödande konsekvenser i praktiken, vill Kristdemokraterna inte leva. Men vem skulle vilja det?
En hel del i partiets politik får således betraktas som positivt. Det tydliga avståndstagandet mot kvotering av börsbolagens styrelser, värnandet om de äldres situation, synen på det civila samhället och de alternativa maktstrukturerna som i sin yttersta konsekvens leder till en inte fullt så allomfattande stat, är alla illustrativa exempel på frågor där partiet intagit en tydligt frihetlig ställning.
Ändå lyfter det inte.
Förklaringen kan nog ligga i det faktum att man inte uppfattas som så liberal i praktiken. Bara den religiösa hänvisningen i partinamnet kan nog skrämma iväg en och annan. Lägg därtill uppfattningen om partiet som intolerant och konservativt i frågor exempelvis gällande homosexuella. Så länge denna uppfattning förekommer hos den stora massan väljare har Kristdemokraterna ett stort pedagogiskt och kommunikativt problem.
Kristdemokraterna har trots allt potential att fylla det tomrum som Moderaterna lämnat i sin förnyelse. Som ett tydligt konservativt alternativ med individens frihet och rätt att få slippa statens långa arm i vardagen, kan nya väljargrupper attraheras. Den grupp mörkblåa moderater som inte längre känner sig hemmastadda i moderpartiet är exempel på sådana attraktiva väljare som i dag lämnats mer eller mindre utanför. Dessa väljare skulle kunna utgöra en viktig väljarinjektion i ett skrumpnande KD.
Den danske författaren Johannes Hohlenberg lär ha sagt att "Förr var det prästerna som administrerade moralen. Nu är det politikerna. Det har den inte blivit bättre av". Någonstans här ligger troligtvis en stor del av Kristdemokraternas stora utmaning i valet år 2010.