Det har återigen hållits val i den kommunistiska nekrokratin Nordkorea. Förmodligen det enda landet i världen där man fortsätter att betrakta någon som sin president trots att personen varit död sedan 1994. Kim Il Sung heter den evige presidenten. Även hans son Kim Jong-Il som officiellt titulerar sig överbefälhavare har en närmast gudalik status i landet.
Valdeltagandet uppges ha legat på 99.97 procent. Att alla inte deltog i valet förklaras med att vissa var utomlands eller arbetade till sjös. Landets ledning blev såklart "omvald". De regisserade valresultaten brukar landa någonstans mellan 99.96 - 99.98 procent i valdeltagande och ett enhälligt godkännande på 100 procent av de kandidater staten har tagit fram.
Nordkorea är ett absurt land och dess befolkning lever under ett ständigt statsförtryck. När man studerar landets statskick, ledarskap och agerande är det svårt att undvika frågan - är det här på riktigt? Landet liknar en fabricerad konstruktion från en dålig science fiction film.
Det är svårt att föreställa sig människors vardag i Nordkorea. Tror de själva på den propaganda vi andra skrattar åt? Tror de på de storslagna berättelserna om sin ledare? Tror de på propagandan om omvärldens dekadens och det egna landets välstånd?
Konflikten mellan Sydkorea och Nordkorea är en sorglig konstruktion. Nordkoreas förtryck av sitt folk borde ha fått ett stop för länge sedan men makten har lyckats hålla sig kvar av säkerhetspolitiska skäl. Om syd och nord återupptar det fullskaliga kriget finns inga vinnare. Förlusten i människoliv och de ekonomiska kostnaderna skulle drabba hela regionen där de två länderna är belägna.
Ytterst drabbas det nordkoreanska folket varje dag av det förtryck den galne diktatorn arrangerar. Ett militärt ingripande är dyrt räknat i ekonomi och människoliv men samtidigt - vad är samvetskostnaden av att ingenting göra när människor fortsätter leva i förtryck och ofrihet?
Kan man med gott samvete vänta på att landet imploderar?