Kina i kapitalismens år
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Kanske väntade man tillökning. Shanghai växer med makalös fart, och man vaknar till en ny stad varje morgon.
På östra stranden av floden Huangpu fanns för 15 år sedan bara grönsaksodlingar. Idag reser sig en milsvid skog av skyskrapor. Ritade av inkallade amerikanska arkitekter, med kinesiskt stuk på toppen. Snart får man får lägga flera Manhattan bredvid varandra för att fylla samma yta.
Febriga ekonomiska puls
Den som vill nöta Kinesiska muren eller vandra på Himmelska fridens torg, ska åka till Peking. Där finns den politiska och ekonomiska byråkratin. Men det är i 15-miljonersstaden Shanghai intill den mäktiga floden Yangtses mynning som man riktigt känner Kinas febriga ekonomiska puls.
Shanghai öppnades en gång som handelsstad med våld av britterna och kontrollerades ända fram till andra världskriget av Storbritannien, Frankrike, USA och Japan.
Idag är Shanghai skyltfönstret för den andra kinesiska revolutionen, den ekonomiska. Här visar de kinesiska kommunistledarna stolt upp den snabbast växande ekonomin i världen. Statskontrollerad men i övrigt helt kapitalistisk. Marx skulle klia sig i huvudet om han levde.
I Shanghai med omland produceras, transporteras, köps och säljs varor i en närmast ofattbar omfattning. Allt handlar om pengar.
Som om det inte märktes ändå, ordnade den kinesiska riksbanken (som ända fram till 1949 hade sitt huvudkontor i Shanghai) en utställning om, ja, vad tror ni? Pengar förstås.
Jag gick till den gamla sovjetinspirerade utställningshallen som säkert snart kommer att ersättas med något mer tidsenligt. Prydligt klädda skolklasser slussades på löpande band in i byggnaden och fick ta del av penningens historia.
På kinesiska, men engelskspråkiga studentguider tog väl hand om den vilsne västerlänningen. En guide stack till och med åt mig en förgylld yuan, präglad till minne av att Kina nu gått in i Hundens år.
Vill helst glömma Mao
Över en jättebild av Shanghais neonlysande skyline svävade liksom på moln Deng Xiaoping, det moderna Kinas skapare. Deng log blitt över allt han åstadkommit.
Mao är kvar på sedlarna och står staty på strandpromenaden, men annars vill man helst glömma Kommunistkinas grundare i Shanghai.
Inte minst hans "stora språng" när alla kineser skulle ha en egen masugn på gården med flera ekonomiska stolligheter och miljoner bönder svalt ihjäl. För att inte tala om Maos av Jan Myrdal så beundrade kulturrevolution, när Kina förlorade ytterligare år i utveckling.
Enligt guideboken höll "De fyras gäng" med Maos hustru Jian Qing i spetsen till på det luxuösa Peace Hotel i Shanghai under kulturrevolutionen. Hotellet hette före revolutionen Cathay Hotel och var lyxigast i hela Fjärran Östern.
Där smorde de kråset, medan Maos rödgardister med den lilla röda i handen jagade rika och intellektuella ut på landsbygden för att de genom hårt kroppsarbete och halvsvält skulle bli bättre kommunister.
1,3 miljarder kineser
Shanghai uppvisar en osannolik lyx med varuhus utan prislappar längs de stora stråken. Men sticker man in huvudet i gränderna, möter man en helt annan tillvaro.
Här bor de som ännu inte är rika, men drömmer om att bli det. Under tiden jobbar de flitigt på med alla upptänkliga sysslor som kan ge en slant.
Det vill till att regimen kan hålla en stadig tillväxt framöver för att de inte ska tappa tron på kapitalismen och börja bråka. 1,3 miljarder kineser är inte att leka med.