Xi Jinping sägs ha varit stark och burit samma bördor som byborna när han under kulturrevolutionen bodde i en liten by. Han vann också brottningsmatcherna mot bönderna.
De färdigheterna kommer väl till pass när han nu bär hela landets bördor på sina axlar och brottas med Kinas inte oansenliga sociala, ekonomiska och politiska utmaningar.
Det reformprogram som Kinas partichef och president presenterade härom veckan är omfattande. Ekonomin ska effektiviseras, bland annat genom att marknaden ges en större roll vid allokeringen av resurser.
De privata företagen ska få bättre möjligheter att konkurrera med de statliga jättarna, regleringar minskas eller avvecklas, den privata konsumtionen ska ökas och det sociala skyddsnätet förbättras. För att klara den senare uppgiften, ska skattesystemet göras om. Miljöskadlig konsumtion ska beskattas särskilt hårt.
Arbetsläger och dödsstraff
Det tas också viktiga om än otillräckliga steg för att öka rättssäkerheten att minska den statliga kontrollen av medborgarnas liv. Polisens möjligheter att utan rättegång skicka kriminella och dissidenter på ”omskolning” stoppas, men arbetslägren behålls för dömda.
Användningen av dödstraffet ska minskas, och bönderna ska kompenseras för jord som exproprieras. Ettbarnspolitiken lindras. Par där ena föräldern är ensambarn ska få ha två barn.
Det ska bli lättare för arbetare från landsbygden att mantalsskriva sig i städerna och därmed få tillgång till sjukvård och skolor. Men kontrollen av internet ska ökas, och partiets ledande roll får inte ifrågasättas. Xi verkar oroa sig för att ökad ekonomisk frihet ska leda till ökade krav på politisk frihet. Vilket i och för sig är sannolikt, men systemet stärks inte av mer repression.
Detta är alltså vad Xi vill göra. Men Kina är minst lika svårstyrt som USA, trots att landet bara har ett parti, som styrs uppifrån och ner. En jättelik dubbelbyråkrati, mäktiga lokala och regionala partichefer, statliga bolagschefer, militärapparaten och andra mer eller mindre korrumperade hierarkier måste övervinnas innan något händer i verkligheten. Xis sex kollegor i politbyråns ständiga utskott, som utgör ett slags inre kabinett, måste också övertygas.
Nationalistiska strömningar
Till detta kommer förstås att Kina är en del av en oberäknelig global ekonomi, och att även en kinesisk ledare måste ta viss hänsyn till människors reaktioner. Allt kan inte styras med propaganda, nätkontroll och fysisk övervakning.
Av och till bryter nationalistiska och ideologiska strömningar igenom som partiledningen inte har full kontroll över, som framgått av populisten Bo Xilais uppgång och fall.
I synnerhet bantningen av de olönsamma statliga företagen kan komma att väcka protester när trygga jobb försvinner. Mer marknadsekonomi kan öka de redan stora inkomstklyftorna.
Om inte liberaliseringarna balanseras av utjämnande insatser, kan programmet bli rena dynamiten för Xi & Co. I synnerhet om de ekonomiska reformerna inte får avsedd verkan och tillväxten saktar av ytterligare. Då kan vänster-högerstriden få nytt liv i Kina, och Xis ställning äventyras.
Säkrare grepp om makten
För att komma runt hindren och säkra sitt grepp om makten, inrättar Xi Jinping två nya organ med stort expertinslag som han själv ska leda. Ett nationellt säkerhetsråd efter amerikansk modell, och en grupp som ska svara för genomförandet av de ekonomiska reformerna.
Det kan vara embryot till något nytt, men också leda till spänningar i partitoppen, om Xi gör sig alltför mäktig.
Vad kineserna i gemen tycker om Xis planer är inte lätt att veta, men lär framgå med tiden.