Kina och USA är beroende av varandra
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ett ömsesidigt beroende som kineserna tjänat mest på. I dagsläget är kineserna antagligen mer oroliga för den stagnerande amerikanska ekonomin, än USA för tecknen på avmattning i Kina.
Men att Kina än så länge ligger lågt i världspolitiken, betyder inte nödvändigtvis att landet saknar ambitioner på längre sikt. Kina rustar i en takt som ligger gott och väl i nivå med den snabba ekonomiska tillväxten. Folkets befrielsearmé, som Kinas krigsmakt kallas, var tidigare mest en landarmé. Nu rustas den upp med modernt flyg och högsjöflotta.
Avancerade kryssningsrobotar
Kina har redan ett antal kärnkraftsdrivna ubåtar, och har troligen redan börjat bygga det första hangarfartyget. Avancerade kryssningsrobotar står också på anskaffningslistan. Kina har redan kärnvapen.
Det kommer att dröja länge innan den kinesiska flottan kan utmana USA: s Sjunde flotta i Stilla havet, men Kina har uppenbarligen ambitionen att kunna operera längre ut i Stilla havet och Indiska oceanen. Då kommer USA:s och Kinas vägar att korsas på ett mer globalt strategiskt plan.
Men det ligger i framtiden, och det finns ingen anledning att måla f-n på väggen. Kina har växt in i världsekonomin på ett naturligt sätt och inom ramen för en rad internationella organisationer och avtal. Globaliseringen skärper visserligen konkurrensen om råvaror och marknader, men det är tillgångar som man inte har mycket nytta av om världshandeln äventyras genom militära konflikter.
USA:s stöd åt Taiwan
Regionalt, där Kina har mest anledning att visa musklerna, finns redan idag farliga skärningspunkter mellan USA och Kina. USA:s stöd åt Taiwan och allianser med och starka militära närvaro i Sydkorea och Japan är en nagel i ögat på Kina.
Som svar på amerikansk-sydkoreansk flottövning riktad mot Nordkorea, har Kina i somras hållit stora flott- och flygövningar i Gula havet och Sydkinesiska sjön.
Övningarna i Sydkinesiska sjön var delvis också riktade mot grannländerna Vietnam, Malaysia, Filippinerna och Taiwan som tillsammans med Kina gör anspråk på Spratlyöarna, en tidigare bortglömd ögrupp där man funnit olja och gas. Här har Kina på sistone skärpt tonen och talar numera om Sydkinesiska sjön som ett kinesiskt "kärnintresse", ett uttryck som man också använder om t ex Taiwan och Tibet. Detta har skrämt upp grannländerna, som enligt Sipri gjort rekordstora inköp av vapen under senare år.
USA:s strategiska intressen i Kinas närområde går tillbaka på ockupationen av Japan efter andra världskriget och Koreakriget i början av 1950-talet. Mellan USA och Kina pågår ett invecklat maktspel som delvis förklarar varför Koreakonflikten ännu inte är löst.
USA behöver hotet från Nordkorea för att motivera den militära närvaron i regionen. Kina oroar sig för vad som händer om regimen i Nordkorea kollapsar eller attackerar Sydkorea, men också för att en amerikansk reträtt skulle tvinga Japan att rusta upp. Symbiosen går igen även här.
Är inte riskbenägna
Men varken Kina eller USA känner sig helt komfortabla med situationen. Med ökade flott- och flygkontakter i området, ökar risken för oavsiktliga sammanstötningar.
Förhoppningsvis har både Kina och USA politisk beredskap för incidenter, och undviker att trappa upp dem om och när de inträffar. Kinas ledare kan ibland förefalla litet tafatta i sin nya stormaktsroll, men de är inte riskbenägna.