Barack Obama hade redan innan han på tisdagskvällen höll USA-presidentens årliga tal om tillståndet i unionen gett besked. Talet skulle handla om "Att vinna framtiden".
En väldigt nära framtid, kantänka: presidentvalet 2012.
För att stäcka republikanernas hopp om att göra honom till en "one term president" signalerar han kraftfull mittenvridning.
Efter demokraternas nederlag i november har Obama demonstrativt positionerat sig som - nästan - alla amerikaners president. Före jul enades han med republikanerna om skatterna, på villkor många demokrater protesterade emot. Till chef för ett nytt Råd om jobb och konkurrenskraft har han utsett Jeffrey Immelt, General Electric-boss som också sitter i styrelsen för Ronald Reagan-stiftelsen.
På tisdagskvällen talade presidenten live till de 535 ledamöterna av kongressen. Talet brukar ha stor publik även utanför Capitolium, men opinionsmätningarna genom åren visar att allmänheten brukar påverkas obetydligt av presidentens projekt och visioner.
Amerikanerna uppskattar vältalighet hos sina ledare, och Obamas ställning har på sistone åter stärkts, men amerikanerna verkar ha låga förväntningar om den federala maktens förmåga att lösa problem inom landet och möta utmaningarna utifrån. En orsak: För ett år sedan lät Vita huset som om krisen snart var över. Men arbetslösheten ligger kvar på över 9 procent.
Många vill inte tro det, men sakligt sett har Obama i den ekonomiska politiken liksom i utrikespolitiken i huvudsak gått i företrädaren Bushs fotspår. När republikanerna stormar mot Obama gör de därmed uppror även mot sin förre president.
För dynamiken i valet 2010 stod Tea Party-rörelsen, ett uppror mot makthavare, även bland republikanerna, som ansågs ha svikit sina ideal om frihet och begränsad statsmakt. Västeuropas skattetryck och välfärdsordningar var och är skräckvisionen.
Tea Party-folket är överens med republikanerna i övrigt om att säga nej till Obamas sjukvårdsreform. Men de är oense om globalisering och frihandel, industristöd, stora infrastruktursatsningar och självständig centralbank. De är oense om metoden att försvaga Obama, säga nej till allt han gör eller samarbeta.
Presidenten har alltså ett manöverutrymme.
Kruxet är att Obama, eller snarare de rådgivare som nu flytt fältet, inte riktigt vet vad man ska göra. Republikanerna låter som om de visste, men brister även de i trovärdighet.
Tillväxten har kommit tillbaka, nya jobb skapas, men inte i den takt man varit van vid från tidigare återhämtningar. Det verkar ha hänt något långsiktigt oroande. Efter det goda 90-talet spåddes det bli 22 miljoner nya jobb under 00-talet, med det blev bara sju, mindre än någonsin sedan 1930-talsdepressionen.
Företagen gör nu åter goda vinster, men investerar inte som förr i utrustning och arbetskraft på hemmaplan.
Medelklassens inkomster stagnerar, liksom utbildningsnivån.
Skuldsatta USA tappar i ekonomisk styrka jämfört med omvärlden. Obama har sagt att hans land upplever ett "Sputnik-ögonblick", ett uppvaknande till insikt om vad nationen behöver, i stil med när Sovjet blev först i rymden 1957.