Hälso- och sjukvårdsnämndens underskott för 2012 är större än väntat. Det är nästan ingen nyhet. Att vården på Gotland klarar budgeten är ungefär lika sällsynt som att svenska herrlandslaget i fotboll tar hem VM-medaljer. (Damlaget tar fler).
Efterfrågan på vård kommer alltid att vara större än tillgången. Nya landvinningar inom medicinen medför nästan alltid höga kostnader, åtminstone kortsiktigt.
Prioriteringen av medel till utrustning, metoder och läkemedel hör till det allra svåraste inom politiken. Och utvecklingen går, dessbättre för oss som patienter och anhöriga, alltid vidare.
Det här gäller för alla sjukvårdshuvudmän, regioner som landsting. Men på Gotland är hälso-och sjukvården dyrare än någon annanstans i landet. Inte bäst, inte störst, men dyrast. Det kostar att vara liten och även om Vision 2025 blev verklighet skulle vi vara i särklass minst i landet.
Vi har ingen dålig vård här. I vissa avseenden är den mycket bra och bemötande och tillgänglighet får nästan alltid gott betyg. Men bokslutssiffrorna lyser röda. Tillförordnade sjukvårdsdirektören Jan-Åke Björklund räknar med ett underliggande underskott på i storleksordningen 50 miljoner.
Att ständigt misslyckas att hålla sin budget är inget som befrämjar budgetdisciplinen. Det är mänskligt att man prioriterar de mål man har en chans att nå och släpper de till synes omöjliga.
Det som görs för att komma tillrätta med problemen är bra och måste genomföras. Det kan säkert få en viss effekt.
Men hämta upp 50 miljoner? Ursäkta, men jag har svårt att tro på det.
Gotland har ett väl etablerat samarbete med Stockholms läns landsting och en del med andra sjukvårdshuvudmän. Där köper vi det vi inte klarar själva. Det är nödvändigt men det kostar. Och på sjukvårdsmarknaden krävs en hög kompetens för att vara en bra kund. Det kostar också.
Den stora svenska regionreform som var på gång tappade farten efter oenighet i regeringen men kryper långsamt vidare efter regionala initiativ. Kanske är det inte hugget i sten vad en region måste innehålla. Danmark skapade en särlösning för Bornholm.
Att gå samman med någon annan region skulle ge mindre självbestämmande och det skulle inte lösa alla problem. Men något behöver vi göra. Är det inte läge att ta en allvarlig funderare på om vi verkligen ska dra hela vårdlasset ensamma?