Klimatfrågan berör oss alla
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Tony Blairs beställda Stern-rapport som ger mänskligheten en respit på max 10-15 år innan de globala utsläppen måste minska. FN:s klimatpanel (IPCC), en larmklocka när den för första gången klart slår fast att det är människan själv som är orsaken till växthuseffekten, liksom att den globala uppvärmningen är "otvetydig".
Glaciärer smälter
Lika otvetydigt är det att glaciärer smälter av i rask takt. Dessutom har den förre vicepresidenten Al Gores film och korståg mot växthuseffekten fått stort genomslag. Det är inte utan att man tänker på hur världen hade kunnat se ut med honom som president i USA.
Detta massiva tryck gjorde att det årliga Världsekonomiskt Forum i Davos såg sig nödgade att diskutera klimatfaran. Den kan ju, hemska tanke, komma att påverka ekonomin! Så alla ledare för de stora ekonomierna i världen uttalade sig. Det gällde att hänga på opinionståget för att synas. Men redan vid nästa station hoppade en del av.
Tysklands Angela Merkel motsatte sig nyligen EU:s planer på sänkta utsläppsnivåer. Dom skulle kunna missgynna den tyska bilindustrins bensinslukande bilpark till förmån för de små bensinsnåla italienska och franska bilarna. Så snabbt var man tillbaks i sandlådan.
Också media har gått igång. Sällan har så mycken information om miljön nått ut till en bred allmänhet. Långa listor har presenterats om hur vi som konsumenter kan bli mera miljömedvetna och ta vårt ansvar för att hindra hotande klimatförändringar. Det är bra.
Säkert har många börjat tänka, reflektera, oroas och agera i vardagen. Men media är nyckfulla och redan nästa vecka kan intresset ha svalnat och flyttats över på något annat.
Minnet är kort
Även människorna är nyckfulla och inte minst är minnet kort. Blir man inte påmind om riskerna och ett oansvarigt beteende, så är man lätt tillbaks i de gamla fårorna. Tar bilen någon kilometer till affären för att köpa en påse smaklösa tomater hitflugna från Kanarieöarna. Och visst vore väl en stadsjeep häftig att köra omkring med?
Minnet är också kort hos världens ledare. Kyoto-protokollet som högtidligen skrevs under för en del år sedan (dock inte av USA) säger att utsläppen av koldioxid skall ner med fem procent under 1990 års nivå. Men utsläppen har istället ökat med mer än 25 procent över den nivån. Retorik och praktik går sällan i takt.
Frågan är vad larmrapporter, internationella överenskommelser och uttalanden är värda i praktiken. Dom har naturligtvis sin betydelse för att medvetandegöra och inge något slags hopp.
Olje- och billobbyn stark
Men då minnet är kort, politiken ofta kortsiktig, olje- och billobbyn stark, nya ekonomier (till exempel Kina och Indien) vill få sin del av den gemensamma kakan, ja då krävs något annat för att råda bot på en galopperande miljöförsämring.
Kanske kan man hoppas och sätta sin tillit till ny teknik, som kan komma att utvecklas när till och med politiska ledare och industriledare förstår att återvändsgränden är definitiv. Men mest effektivt är dock att i det lilla vara medveten om det stora. Att få klart för sig hur allt hänger ihop på vårt enda jordklot och hur beroende vi är av varandra.