Klimatfrågan i avgörande skede
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag har aktivt följt klimatdebatten sedan december 2006, då jag började skriva på denna sida i GT. Jag har samlat hundratals klipp och är imponerad över hur riksmedierna ansträngt sig att pedagogisk informera och utan att förtröttas följt klimatfrågan. Här har de verkligen skött sitt uppdrag i allmänhetens tjänst. Sannolikt ser det ut på liknande sätt i många andra länder.
Beredda till uppoffringar
Men det blir ingen debatt utan att nån sätter fart, som bekant. I det här fallet var det FN:s klimatpanel (IPCC) i sak och förre vicepresidenten Al Gore som marknadsförare. Gedigna fakta plus en trovärdig kändis ger effekt. De politiska ledarna har förstått allvaret, dock utan att ta det avgörande långa steget. Det kommer sannolikt Köpenhamnsmötet att visa.
Processen är igång, medvetenheten är hög bland folket, berättigad oro finns. Fortsättning följer, förmodligen med ett mer beslutsinriktat möte inom ett år. Det finns nog hopp, trots allt. Människor är beredda till uppoffringar om kriser blir tydliga och om det finns regelsystem som säkert ger effekt. Hopp står att finna i backspegeln. Minns försurningsdebatten på 60- och 70-talet. Våra sjöar och skogar som drabbades av försurning. Det sura regnet som fick sin näring av utsläppen från de höga skorstenarna i England och på kontinenten. En målinriktad forskning visade tydliga samband. Avtal förhandlades fram, åtgärder vidtogs vid källan och problemet löstes.
Ozonlagret räddades
Samma sak med hoten mot ozonlagret. Ödesdigra rapporter kom om stora luckor i det skyddande ozonlagret med svåra hälsorisker som följd. Boven var drivgaser i sprayflaskor och innehåll i kylskåpselement.
Avtal förhandlades fram som skrevs under av alla FN:s stater. Nu är 95 procent av utsläppen borta. Ozonlagret sluter sig över våra huvuden.
Nu står mänskligheten inför ännu ett hot, klimatuppvärmningen. Även här finns nu ett gediget underlag från forskarvärden. Effekterna av det varmare klimatet börjar bli tydliga. Frågan är hur långt världens ledare tillåter det att gå. När kommer brytpunkten? Inte för sent får vi hoppas. Mitt först klipp är från den 29 december 2006 med rubriken "Människan bakom klimatförändring". Klimatpanelens rapport var då på gång. Den läckte ut att de naturliga variationerna avskrevs som förklaring till det varmare klimatet. Människan är boven, det vill säga människans sätt att leva och konsumera.
Efter det har alltså en flod av information vällt över världen, artiklar och analyser i media och tidskrifter, hyllmetrar med böcker har skrivits, föredrag och debatter i mängd. En mönstergill opinionsbildning, således. Dropparna faller tätt nu som snabbt borde urholka stenen.
Politikerna kan rädda klimatet
Det människan gjort mot miljön och de naturliga systemen det måste hon också rätta till. Ingen annan gör det. Ingen utomjording kommer hit och fixar och sannolikt ingen Gud som ställer till rätta. Kanske en och annan har hoppas att religionernas moralinnehåll skulle kunna hjälpa mänskligheten.
Ack, nej. Ta bara den djupt religiöse George W Bush. Inte hjälpte det, han skrev inte ens på Kyotoprotokollet. Exploatering och girighet tillåts breda ut sig. Dess blickfält är alltid kort. Ansvarsfull långsiktighet ger inga snabba pengar. Därmed fortsätter landisarna att smälta.
Nu gäller det. Kunskapen finns. Insikt och handling krävs. Men det krävs också en politik världen över för rättvisa och frihet. Det gagnar också klimatet.