LIBERAL KOMMENTAR
Fyra miljoner människor i över 150 länder marscherade för klimatet. Den globala klimatstrejken, som i fredags höll sin första demonstration – ännu en genomfördes den 27 september – har fått stort genomslag.
Det är bra. Men nu måste uppmärksamheten omsättas i rationell politisk handling och förändring som går bortom skambeläggande av individers beteenden.
Världens energiförsörjning är den stora nöten att knäcka. I många delar av världen är kolkraft eller andra fossila bränslen dominerande i el- och värmeproduktionen.
Förutom att detta måste ersättas med fossilfri kraft måste också framtida produktion trängas ut. Just nu planeras stora mängder ny kolkraft i länder som Kina och Indien.
Simuleringar från bland annat FN:s klimatpanel IPCC har visat att en kombination av kärnkraft och förnybara energislag kan åstadkomma detta.
Men då krävs att länder som Tyskland och Japan återstartar sina reaktorer, och att länder som Kina bygger kärnkraftverk och vindkraftverk istället för att bryta mer kol.
Nybyggnationen av kärnkraft behöver standardiseras för att komma ner i pris. Kommersialiseringen av fjärde generationens reaktorer måste gå snabbare.
En stor del av klimatutsläppen kommer från industrin. Produktionen av stål och cement släpper ut stora mängder koldioxid även om själva elen är fossilfri.
Nya processer för detta behöver utvecklas, kommersialiseras och implementeras globalt. Även det är svårt, men inte omöjligt. Det svenska projektet HYBRIT håller exempelvis på att utveckla en koldioxidfri process för stålproduktion.
Men precis som i fallet med transportsystemet – den tredje stora utmaningen – kommer HYBRIT att kräva stora mängder leveranssäker el. Vilket är ännu ett skäl till att kärnkraften måste byggas ut ihop med vind- och solkraft.
Delar av transportsystemet är förhållandevis enkla att avfossilisera. Utvecklingen av elfordon går snabbt framåt och i delar av världen sker omställningen i god takt.
Tyvärr går det inte tillräckligt snabbt överallt, och i vissa delar återstår stora frågetecken. Är elektrifiering rätt väg även för tung trafik, och finns det några realistiska alternativ? Hur ska sjöfarten ställas om?
Och framför allt: vad gör vi åt flyget? Dess betydelse överskattas visserligen ofta i klimatdebatten, men på sikt måste alla utsläpp elimineras.
Flyget utgör troligen ihop med jordbruket de områden där det är svårast att komma ner till noll. Ny teknik som elflyg är intressant, men lär ha svårt att ersätta längre flygningar.
Lösningen blir att försöka minska utsläppen så mycket det går – bland annat genom att flyga mindre – för att sedan neutralisera både nya och ackumulerade utsläpp med skogsplantering och teknik för infångning och lagring av koldioxid. Sådan teknik kommer att vara oumbärlig om klimatmålen ska nås, men behöver kraftigt ökad finansiering för att bli gångbar.
Alla länder och sektorer måste ta sitt ansvar. Investeringarna i omställningen måste öka. Skygglappar, exempelvis kring kärnkraft, GMO och brytning av sällsynta jordartsmetaller, måste bort.
Vi gör inte tillräckligt i dag, men loppet är inte kört. Klimatfrågan går fortfarande att lösa. Det är värt att demonstrera för.