Klippt och klistrat på låg nivå
Kopiatorn. Ett stort biflöde till motionsfloden.Foto: Scanpix
Foto:
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Totalt fanns 156 av riksdagens 349 ledamöter som undertecknare. En viss övervikt fanns för företrädare från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet bland de som plagierat.
För den som har insyn i hur riksdagsarbetet går till kommer avslöjandet om omfattningen inte som en chock. Varje dag sitter politiska tjänstemän och klipper och klistrar i texter. Man klipper om interna program till tidningsartiklar eller motioner och vice versa. Påfallande mycket av den politiska text som produceras på kanslierna är återanvänd.
Att man utan närmare reflektion även tar med externt material, från exempelvis lobbyister, i saxningsarbetet är mot den bakgrunden föga förvånande. Snarare är det en logisk konsekvens av hur vårt politiska system är uppbyggt och fungerar.
I riksdagen finns det inte ordinarie uppdrag i utskotten till alla 349 ledamöter. Det gör att det är svårt att finna meningsfull sysselsättning för alla. Till det ska läggas att det i medias granskning av riksdagen varit nästan omöjligt att ge en verklig bild av vem eller vilka som gör ett bra arbete.
En enkel lösning har blivit att varje år ranka vilka riksdagsmän och kvinnor som motionerar flitigast. Med följd att alla riksdagsmän jagar ämnen att skriva om och åsikter att framföra. Där kommer intresseorganisationer som serverar fakta och åsikter in.
Tyvärr har antalet skrivna motioner mycket litet positivt samband med vem eller vilka som gör ett bra jobb. Snarare är det tvärtom.
Alla dessa motioner, som i princip alla avslås, korkar igen det politiska systemet. Förvisso ger det nu osäkra politiska läget större möjligheter för hoppande majoriteter och att fler motioner därmed går igenom. Men lika fullt behöver något göras om riksdagen inte ska bryta ryggen under berget av motioner.
Klippt och klistrandet i texter är ett problem som partierna behöver ta itu med. Riksdagskanslierna har anställt politiska tjänstemän för att självständigt kunna ta fram underlag som motioner, inte för att vara en kanal direkt in i politikens hjärta för lobbyister och andra.
Det måste råda nolltolerans mot förslag och motiveringar som klippt och klistrats in från andra parter. Det har väljarna rätt att förvänta sig av de folkvalda. Kan vi inte hitta 349 ledamöter som tillsammans med sina handläggare klarar det så borde kanske antalet krympas. Så att konkurrensen om platserna blir högre och den genomsnittliga kompetensen därmed förhoppningsvis högre.