Artikeln som Anncatrin Hjernquist, Naturskyddsföreningen och Olov Söderdahl, Bevara Ojnareskogen, skrev förra torsdagen (16/8) är bland det pinsammaste jag sett i debatten om Ojnareskogen. Det är inte otroligt att det förekommit juridiska tveksamheter i fallet, men steget till att hävda att justitierådet Göran Lambertz, Mona Sahlin och Maud Olofsson är inblandade i en "korrupt historia" är långt. Deras anklagelse är grov, och inte särskilt trovärdig.
Att illustrera riskerna för Gotlands dricksvatten med halshuggna lamm är för mig dessutom både smaklöst och långsökt.
På twitter har jag efterlyst att aktivisterna ska skaffa sig en mediestrategi. Eftersom jag anser att deras fråga förtjänar det. Bland annat anser jag det vara märkligt att Länsstyrelsen har fått ett tungt tillsynsansvar utan garanterad finansiering för detta. Jag tycker också att demonstranterna tagit ett beundransvärt medborgaransvar, trots några mindre seriösa inslag.
Men även Nordkalk för på vissa sätt debatten i sandlådan, om uttrycket tillåts. De säger sig bland annat ha en policy att inte bemöta "aktivister som begår olagliga handlingar". I en ledare (18/8) kommenterade jag att de inte svarat på kontaktförsök från mig (där även Fältbiologerna och deras argument var inblandade). Igår skickade därför Nordkalks kommunikationschef Eva Feldt ett mejl och frågade om jag verkligen hade rätt kontaktuppgifter. Men mejlet skickades inte till mig, utan till bland andra Linder och Bofride, Gotlands Allehandas och Gotlänningens ledarskribenter.
Feldt skriver att hon kunde "konstatera Anna Ardins nära samröre med de aktivister som begår brottsliga handlingar mot vår verksamhet. Och inte bara att hon sympatiserar med dem, utan att hon ’för kampen mot oss inifrån’". Som bevis för detta "nära samröre" hade hon i mejlet klippt och klistrat från saker jag skrivit på twitter. Bland annat ett svar jag skickat till någon som frågade varför jag tyckte att Hjernquist och Söderdahl gjort bort sig. Jag svarade att de "skrev en insändare och undertecknade med foliehatt 1 och foliehatt 2". Och syftade på att skribenterna argumenterade likt de konspirationsteoretiker som tror att en foliehatt förhindrar att myndigheterna medelst radiovågor övervakar medborgarnas tankar. I mejlet till Linder och Bofride stod svaret dock för sig själv, så att det lätt kunde tolkas som att jag sitter och skickar anonyma insändare under foliehattpseudonym. Det gör jag inte.
Mitt hjärta ligger främst hos aktivisterna. Det uppskattar inte Nordkalk. Feldt skriver vidare i sitt mejl att hon inte "trodde att pressetik och medias oberoende roll som granskare inte skulle omfatta sammanblandningar av detta slag". Därför vill jag avsluta med att förklara att jag är ledarskribent. Jag är anställd för opinionsbildning och får sympatisera med vad jag vill. Mitt jobb är att ta ställning. Jag vill samtidigt att debatten ska nyanseras och föras framåt.
Därför borde Nordkalk bemöta aktivisternas oro. Vi är många som tycker att den är legitim.
anna.ardin@gotlandstidningar.se