Kloka råd om skolor i glesbygd
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Sen är det en helt annan sak att vi inte är eniga om hur den organisationsförändringen skall ske. Jag har skrivit det tidigare och det tål att upprepas: Det förslag som barn- och utbildningsförvaltningen (BUF) presenterat skall inte tas för givet som en slutlig lösning. Här finns onekligen en alltför drastisk bantning av antalet skolor. Skolan har ofta en avgörande och positiv effekt på en bygds utveckling. Det kan man aldrig bortse ifrån.
De hotade skolorna har föranlett en omfattande diskussion. På något håll har man accepterat, på några har man börjat diskutera friskolor och andra har återigen sökt sig över nuvarande skolgränser och diskuterat ett samarbete,
När är en av socknarna där man funderar på friskola. Av den anledningen hade generaldirektör Pia Enochsson, Myndigheten för skolutveckling, bjudits in i tisdags kväll. Hon gick inte in på några enskilda gotländska fall men presenterade många tänkvärda ord ändå. Som exempelvis att en mindre skola inte alltid är att föredra. Eller att man måste söka gemensamhetslösningar.
Pia Enochsson har från sin tidigare generaldirektörsroll på Glesbygdsverket god insikt i vad det är som påverkar utvecklingen på landsbygden och därför finns det all anledning att ta hennes råd til sig, om man än inte helt okritiskt skall svälja allt som myndighetspersoner säger.
När det gäller friskolor på landsbygden har vi dock egna exempel att se tillbaka på. Jag tänker främst på Hangvar, där upprördheten var stor över beslutet att lägga ner den kommunala skolan. Det blev en friskola, den fungerade i något år, sen fick den läggas ned. Men då blev beslutet accepterat, eftersom man prövat en alternativ lösning.