Region Gotland har tillsammans med tre Norrlandsregioner i ett öppet brev till EU-ledarna uttryckt farhågor med anledning av de pågående förhandlingarna om framtidens avgifter till EU. Sverige tillhör en grupp av länder som tillsammans benämns som de "snåla", av dem som vill vara mer generösa mot EU med skattebetalarnas pengar. Region Gotland och Norrlandsregionerna oroar sig över att "snålheten", om den får genomslag, ska leda till att de får mindre pengar i form av regionala stöd till sina regioner tillbaka från EU. Regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius (C) sade i P4 Gotland i lördags att:
– Det här kan gå ut över sammanhållningspolitiken och dom projektmedel som ändå går till regionerna.
Hängivna EU-entusiaster brukar gärna peka på att EU-nivån är den absolut billigaste nivån med bred marginal, jämfört med staten, landstingen och kommunerna.
Det beror allt på hur man räknar det. Pengarna till stat, landsting och kommuner stannar ändå huvudsakligen i landet. Pengarna till EU skickas däremot utrikes, och Sverige tillhör ju det knippe länder av nettobetalare som får tillbaka betydligt mindre, exempelvis som stöd till jordbruk och regioner, än vi betalar.
Om man som jag dessutom önskar sig ett EU som begränsar sig och fokuserar på genuint överstatliga angelägenheter och främst på frihandel (snarare än tullunion), då blir man extremt kritisk till eventuella avgiftshöjningar. De bittra erfarenheterna från Brexit borde mana EU-byråkratin till återhållsamhet och ödmjukhet och inte till att expandera EU:s ambitioner ytterligare.
Jag hade inte, som Region Gotland och Norrlandsregionerna, skrivit det där öppna brevet till EU-ledarna.
Det beror för det första på att man ändå måste visa någon lojalitet mot landets ledning. Då bör man inte undergräva regeringens förhandlingsposition i en situation som är besvärlig nog ändå. Utan Storbritannien har Sverige förlorat en allierad i kampen om hur framtidens EU ska arbeta och dimensioneras och förhandlingspositionen i budgetförhandlingarna är klart försvagad.
För det andra så måste jag medge att jag är skeptisk till nyttan av den projektekonomi som odlas med EU-medel som delfinansiering. Jag har ju intrycket att jakten på dessa EU-medel ofta leder vilse snarare än rätt. Även om det finns mer skräckinjagande exempel på misshushållning i andra EU-länder.