Kniptångsmanöver vid brytpunkten

Fältbiologer i Ojnareskogen. Angrepp underifrån. Samtidigt som EU-parlamentarikern Carl Schlyter vädjar till EU:s miljökommissionär.Arkivfoto: Erik Ardelius

Fältbiologer i Ojnareskogen. Angrepp underifrån. Samtidigt som EU-parlamentarikern Carl Schlyter vädjar till EU:s miljökommissionär.Arkivfoto: Erik Ardelius

Foto: Erik Ardelius

Politik2012-07-12 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Nog har Nordkalks process för att få bryta kalk vid Ducker varit alldeles osedvanligt lång och trasslig. Och jag tycker att det är egendomligt att olika instanser kommer till så olika slutsatser. Det verkar inte rättssäkert.

Men jag har också förståelse och respekt för att prövningar av verksamheter som Nordkalks måste vara rigorösa. Kalken är en viktig råvara, bland annat i reningsprocesser, men den ska naturligtvis brytas under former som inte sätter ännu viktigare värden på spel.

För min del passerades gränsen då en lägre instans (mark- och miljödomstolen) på sätt och vis överprövade den högre instansen (mark- och miljööverdomstolen) genom att vägra fastställa villkor för brytningen. Svenskt Näringslivs jurist Niklas Skår sade då:

- Mark- och miljödomstolens dom innebär att man riskerar att tappa förutsägbarheten och rättsäkerheten. Det är till förfång för bolaget men även för miljön och samhället i stort.

- Om enskilda teknikaliteter kan vända beslut i en lägre instans kommer vi att få se långa och dyra processer utan något slut där än den ena, än den andra parten överklagar för att hitta spetsfundigheter som kan stoppa det man inte tycker om. En sådan utveckling tror jag ingen önskar sig.

I januari i år avslutade jag en ledare med: "Nu blir det miljööverdomstolen som - återigen - får ta upp Nordkalks ärende. Och det finns väl ingen anledning att förvänta sig ett annat resultat än för drygt två år sedan."

Det fanns det inte. Mark- och miljööverdomstolens beslut att tillåta kalkbrytning i Bunge kom under Almedalsveckan.

Men kalkbrytningens motståndare har inte gett upp. De strider nu på åtminstone två fronter.

I tisdags berättade GA om fältbiologerna som campar där kalken ska brytas.

Klart att de ska få manifestera sina åsikter men jag hoppas att frågan om Nordkalks lagliga rätt att bryta inte behöver drivas till sin spets i handgripligheter på ort och ställe.

Om fältbiologerna är gräsrotsrörelsen så kommer angreppet från Miljöpartiets EU-parlamentariker Carl Schlyter ovanifrån istället. Han har skrivit till EU:s miljökommissionär Janez Potočnik och begärt att EU ska gripa in för att stoppa brytning.

Jag har svårt att skatta oddset för att miljökommissionären ska engagera sig i frågan. Men nog känns det som en sista desperat chansning i en avgjord fråga.