Kollektivavtal ökar friheten

Politik2005-11-03 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
När moderaterna kallar sig ett arbetareparti, så är det inget annat än varumärkesintrång. Det var LO-ordförande Wanja Lundby Wedins något skämtsamma avslutning på sitt tal till kongressen.
Hon betonade hur viktigt det är med kollektivavtalen och att dessa bygger på solidaritet mellan de fackliga medlemmarna i kampen mot arbetsgivarna. Hon klargjorde den grundläggande självklarheten att genom att de anställda solidariskt håller ihop och förhandlar fram kollektivavtal, så kan alla få ökad individuell frihet. Den gemensamma kollektiva styrkan ger större individuell frihet än den enskildes ensamma försök att förhandla fram bästa möjlig avtal om löner och arbetsvillkor.
En förutsättning för att den svenska modellen ska fungera är att kollektivavtalen kan förhandlas fram till skydd för alla anställda och att facken har rätt till stridåtgärder för att se till att alla följer avtalen. Vi har sett många exempel på senare tid där först när facket hotar med blockad, de utnyttjade utländska anställda får avtalsenlig lön, istället för de 10-20 kronor i timmen som de annars fick.
Fackets möjligheter att förhandla fram och med stridsrätt bevaka kollektivavtalen är avgörande för att vi ska ha anständiga löner och anställningsvillkor i Sverige. Denna modell har givit ett välstånd utan like och vi har ytterst få konflikter på den svenska arbetsmarknaden. Om högeralliansen och arbetsgivarna skull urholka kollektivavtalsrätten och konflikträtten, så skulle det bli oändligt mycket mer konflikter på den svenska arbetsmarknaden. Med en stark fackföreningsrörelse är det ordning och reda på arbetsmarknaden, vilket både de anställda och arbetsgivarna tjänar på.
Därför vände sig Wanja Lundby Wedin starkt emot Svenskt näringslivs nya vd Urban Bäckströms krav på försämrad arbetsrätt, lättare att anställa och avskeda och försvagad konflikträtt för facket. Detta är bara att bjuda in en vilsen kampanjhöger, menade LO-ordföranden. Facken slåss för att alla som arbetar i Sverige ska ha avtalsenliga löner och anställningsvillkor. Den kampen förs och Vaxholm är ett välkänt begrepp i Europa. LO agerar också intensivt internationellt och Wanja Lundby Wedin gick tillbaka till Marx, när hon uppmanade: Arbetare i alla länder, förena eder!
Hon dementerade eftertryckligt att facket är emot invandring och utländska arbetskraft. De är välkomna, men ska inte utnyttjas, utan ha avtalsenlig lön, enligt svenskt avtal! Och hon poängterade att LO är för förändringar, men med trygghet. Därför får inte trygghetssystemen urholkas och de arbetslösa och sjuka skuldbeläggas.
Intressant för Gotland var att LO-ordförande betonade att den regionala arbetsmarknaden måste stödjas. Regional tillväxt där man tar tillvara de regionala fördelarna måste understödjas och de statliga företagen måste bli förebilder för övriga näringslivet genom att de investerar i ny teknik och kompetens, istället för att dela ut vinsterna till aktieägarna.