Igår kom så de officiella antagningsbeskeden för alla de som sökt högskoleutbildning. När blivande studenter firar att de kommit i på sitt program ligger antagligen inte tankarna på kommande pensionen speciellt nära till hands. Men det kanske det borde. För utbildning påverkar i högsta grad den pension du får senare i livet. Om du har otur, inte till det bättre.
Tre års utbildning är tre år utan större inkomster. Visserligen är studiebidraget (alltså inte lånedelen) pensionsgrundande men det kan nästan räknas som enbart symbolisk med tanke på hur lågt bidraget är jämfört med att jobba. Självklart är det bra att utbilda sig, men jämfört med folk som börjar jobba direkt efter gymnasiet blir det tre årslöner i pensionsgrundade inkomst att ta igen efter examinering.
Önskar man sig en bra pension gäller det att jobba. Ett alternativ är att jobba längre, fortsätta efter 65 år, för att dryga ut sin pension. Det finns dock två problem med det. Efter fyllda 67 år blir arbetsvillkoren sämre och turordningsreglerna gäller inte längre. Regeringen håller just nu på och utreder hur förutsättningarna för ett längre arbetsliv ska förbättras men än så länge så är det arbetsgivaren som styr när arbetstagaren fyllt 67 år.
Det andra problemet är att pengar tjänade tidigare i livet i slutändan blir mer värda. De har fått förräntas i drygt 40 år och kan ge stor effekt på lång sikt. Extrainkomsterna i slutet av karriären drygar visserligen ut kassan en del men finns bara i systemet i några år.
Ju tidigare folk kommer ut i arbete desto bättre blir pensionen i regel. Tyvärr så är Sveriges studenter bland de äldsta bland OECD-länderna när de tar examen. I snitt är svenskar 29 år när de tar sin kandidatexamen. Bara på Island är studenterna äldre med en snittålder på 30 år.
För att en utbildning ska löna sig ska det resulterar i ett jobb med en lön som väger upp för de år spenderade i skolbänken. Tyvärr slutar inte alla utbildningar i en speciellt ljus ekonomisk framtid.