Socialdemokraterna har under nittonhundratalet tagit två avgörande språng mot framtiden som blivit synnerligen framgångsrika för det svenska samhället: Folkhemmet och Det starka samhället.
Det påminner Göran Greider om i sin just utkomna bok "Ingen kommer undan Olof Palme". Flera försök har gjorts att ta det tredje språnget. Löntagarfonderna var ett försök som inte lyckades, trots att det fanns en utbredd önskan om vidgad ekonomisk demokrati, det vill säga ökad makt åt löntagarna.
Detta låg egentligen i linje med den demokratiska socialism som Palme envist vidhöll som en grundbult. Idag är det bara vänsterpartiet som vågar ta det uttrycket i sin mun, vilket kan komma att bli framgångsrikt om man bara byter partiledare.
Gavs inte luft under vingarna
Ett annat språng socialdemokraterna försökte ta var "Det gröna folkhemmet". En god och intressant tanke från Göran Persson då han tillträde som partiordförande. Men den bar inte, gavs inte luft under vingarna. Vinglade till och föll till marken. Kanske för att idéklimatet hade förändrats under andra halvan av 90-talet. Idéer och nytänk lades då i malpåse för långförvaring.
Är det dags att öppna malpåsen nu? Ja, definitivt. Men kommer det tredje språnget nu då?
Fan vet, när man tagit del av kriskommissionens förslag. Men där finns definitivt intressanta analyser att ta vara på. Man måste förstå samhället och inse att världen kan bli annorlunda, som Lena Sommestad uttryckte det i ett engagerat anförande. Att partiet måste öppna sig, våga tänka fritt och delta i debatten igen.
Flera viktiga punkter presenteras. Arbete åt alla är en självklarhet som också Alliansen driver utan att lyckas, men blir på något märkligt sätt trodda i sin arbetslinje. Arbetet är så centralt för människan, inte bara för sin försörjning, utan också för den sociala gemenskap arbetet ger. Att det skall vara roligt att arbeta, meningsfullt och stimulerande i en trygg miljö. Central S-politik.
Var finns barn och unga?
Ordning och reda i statens finanser är en gammal S-linje som nu tagits över av Borg med hög trovärdighet. Tycks vara en personfråga i likhet med Persson en gång. Alltså blir den nya S-ledningen viktig för den trovärdigheten.
Men kära kriskommission. Var finns barn och unga, deras värld, deras kultur, deras hopp och längtan? Var finns kulturen, den livsviktiga för människans livsväxt? Var finns den internationella solidariteten? Att vi är del av en gemensam värld. Solidaritet som finns så djupt i människors sinnen och vill fram.
Känner gemenskap i samhället
Men det finns hopp i den idéanalys som gjorts där världen skymtar liksom det gröna folkhemmet, där miljö och klimat lyfts fram, där man inser att gemensamma naturresurser kan ta slut. Frågor som människor inser är viktiga och är nyfikna på. Vill veta mer om för att förstå sin roll i helheten.
Att människor förstår sin livsroll, ser sin del i livsväven, känner gemenskap i samhället och i världen, känner livsglädje. Kanske är det just detta som är det nya tredje språnget.