Situationen har inte förändrats för Centerpartiet. Det är förvånande att interndebatten i partiet ännu inte har kommit igång. Det har gjorts tappra försök bland enskilda centerbloggare att försöka väcka interndebatten till liv. Dock utan resultat.
Rörelsen väntar spänt på sin eftervalsanalys. Jag tror att den eftervalsanalysen kommer ruska om de tysta och stilla centerstugorna.
Det är tid för varje centerpartist att ställa sig själv frågan om Maud Olofsson har något kvar att ge som partiledare? Jag har tidigare konstaterat att Maud Olofsson bör avgå redan inför partistämman 2011. Det står jag fast vid.
Jag försäkrar det för Gotlänningens läsare. I alla fall jag är beredd att dra frågan i långbänk för att få fram budskapet. Maud Olofsson är ingen monark. Hennes roll mäts efter prestationer. Hon har gjort något så enastående som att placera partiet i regeringen. Men meriter från 2006 kan man inte bära på till 2014. Efter valet 2010 så är Centerpartiets partiledare trött. Den tröttheten uppenbarade sig redan under valrörelsen. Maud Olofsson förmådde inte etablera sig som en intressant aktör i debatten.
Det är få röster inom centerrörelsen som tror att Maud Olofsson kommer kunna leda partiet till en valseger 2014. Hon bör i god tid deklarera sin avgång innan centerföreträdare samlas i Åre för att avhålla sin partistämma.
Jag förutspår att exempelvis Almedalen 2011 riskerar att bli ett kaos för henne. När opinionsbildare, pr-proffs, förtroendevalda, tankesmedjor, näringslivet och facket möts i nattvimlet med Expressens Niklas Svensson i mitten så kommer det bli väldigt svårt att hålla avgångsspekulationer och efterträdardiskussioner tysta.
Centerrörelsen behöver en pigg ledare med förmågan att lyfta partiet. Man behöver en ledare som attraktivt kan väcka medborgarnas välvilja genom sin lyskraft. Centerpartiet behöver också en ledare med spännande idéer. En ledare som kan inspirera ända ner på gräsrotsnivå - ett partis styrka ligger i dess aktiva medlemskår. Får Centerpartiet en sådan ledare så kommer en nytänd idédebatt också att infinna sig. En idédebatt som är direkt nödvändig för att kunna formulera svaren på framtidens utmaningar.
Skulle Maud Olofsson klargöra sin avgång för medlemmarna då skulle organisationen få den värdiga tid den behöver för att diskutera hennes efterträdare. Alternativet blir annars att Maud Olofsson riskerar att bli avsatt. En avsatt partiledare är något som varken hon själv eller partiet vill se tillbaka på och minnas.