Elva dagar in i mitt pensionärsliv så är inte så mycket olikt. Normalt så trappar jag ner efter Almedalsveckan och går in i semesterläge så ännu märks det inte så mycket. Jo förresten, många på stan kommer fram, både kända och okända som gratulerar till pensionärslivet och tackar för ett väl utfört arbete. Känns väldigt bra med bekräftelse och det är fler än jag som behöver det i politiken.
I mitten av augusti då det drar igång på allvar i mötesagendan kommer jag mer tydligt känna av att jag inte är med längre i det innersta.
Jag missar spänningen och de goda mötena med arbetskamrater, partikollegor och olika människor. Jag kommer att fortsätta att skriva mina kolumner men har fått bytt dag och sen får vi väl se hur jag utvecklas i det fria. Nu är det bara är jag som drabbas och att jag och regionen inte är i symbios längre.
Att undgå Almedalsveckan är omöjligt. Det värsta farhågorna kring nazisterna kom på skam och det var bra. Höger- och vänsterextremister är inget som Almedalen förtjänar men vi är dock ett demokratisk samhälle och vi får tåla att det finns människor som har helt andra och helt obegripliga åsikter. Nu återstår det att se om regionen kan formulera beslut som stänger ute ovälkomna.
Jag tror att det kommer att bli oerhört svårt att formulera ett rättssäkert och i domstol hållbart beslut som stänger ute odemokratiska organisationer och människor, men det är värt ett försök.
Att statsminister Stefan Löfven går ut och kritiserar Almedalsveckan och antyder att han inte kommer till Almedalens 50-årsjubileum 2018 gör mig oerhört besviken.
Vi fick klart besked direkt efter att statsministern meddelade att han skulle träffa vanligt folk, att det inte skulle påverka statsministerns medverkan på 2018 års Almedalsvecka. Återstår att se om vi blivit lurade? Om nu Almedalsveckan utvecklas i fel riktning så är frågan vad statsministern och partiledningen gör för att ändra på detta? De har stort inflytande via lokala partiorganisationen.
Att statsministern, ett valår, skulle missa tillfället att få tala till 5000 åhörare tror jag inte på.
Statliga färjor vill infrastrukturministern Anna Johansson utreda. Känns som att infrastrukturministern är besviken på förhandlingsresultatet, men den kritiken skall väl mer riktas till de statliga förhandlarna. Utgår ifrån att staten tänker sig köpa in båtar och lägga ut driften på en entreprenör.
Jag tror inte ett dugg på statliga färjor. Det som främst oroar mig är att jag inte tror att staten kommer att förnya tonnaget i den omfattning som vi gotlänningar varit vana vid och tonnaget är en viktig faktor för utvecklingen av Gotland.