Beskedet var väntat. Annie Lööf har, sedan hon personkryssades in i riksdagen 2006, flitigt rest genom landet. Så bygger man stort stöd bland lokalföreningar och stämmoombud. Och mycket riktigt - en majoritet av centerdistrikten har nominerat henne till ny partiledare. På onsdagen kom den eniga valberedningens besked: Lööf föreslås efterträda Maud Olofsson.
Valberedningen har, föga förvånande, löst problemet med de två andra partiledarkandidaterna genom att föreslå dem båda som vice partiledare. Anders W Jonsson blir förste vice, Anna-Karin Hatt andra vice, om förslaget går igenom på stämman.
Om Centerpartiets framgångar hänger på Annie Lööfs arbetskapacitet kommer det gå uppåt i opinionen. Så enkelt är det dock sällan på partinivå. Som enskild kandidat kan en ivrig arbetshäst åstadkomma mycket - det visar inte minst Lööfs personvalskampanjer 2006 och 2010.
På tisdagen avslutade Lööf sina juridikstudier vid Lunds universitet. "Sedan klockan 16.00 i går är jag jur. kand.", som hon uttryckte det på onsdagens presskonferens.
Hela Lööfs uppenbarelse är en uppvisning i noggrann politisk profilering och hög arbetskapacitet. Få andra riksdagsledamöter skulle väl ha avslutat en juristutbildning parallellt med uppdragen som vice gruppledare och ekonomisk-politisk talesman.
För en partiledare krävs dock inte bara arbetsförmåga, utan också en inriktning och en förmåga att få partilandet med sig. Det senare är sannolikt enklast i detta fall.
Centerpartisterna bör ha en viss krisinsikt, efter sin mångåriga kräftgång i opinionen. Inriktningen är desto svårare. Ska Centerpartiet konkurrera med Folkpartiet och i viss mån Moderaterna om de socialliberala väljarna? Miljöpartiet slåss också gärna om den gruppen, åtminstone i storstäderna.
Ska man försöka locka gröna väljare över blockgränsen? Eller vill man, som Lööfs gamla förslag om platt skatt antyder, snarare gå i en högerliberal riktning?
Annie Lööf själv har den senaste tiden legat lågt i fråga om Centerpartiets ideologiska inriktning. "Vi ska varken gå åt höger eller åt vänster, utan framåt och uppåt i opinionen", har hon sagt vid flera tillfällen. Som formulering betraktad är den synnerligen elegant, men också uppenbart innehållslös.
Moderaterna vill vara ett brett borgerligt parti. Fredrik Reinfeldt har tonat ned den gamla högerretoriken. Folkpartiet tycker ungefär som C och M, på de flesta områden. Miljöpartiet lockar gröna socialliberaler.
Lööfs recept, enligt onsdagens presskonferens, är en starkare "grön" och "varm" profil. Om den kommer ta Centerpartiet uppåt och framåt återstår att se.