Feministiskt Initiativ (Fi) tycks gå som tåget och lär komma fram till slutstationen – Riksdagshuset – efter valet i september. Riksdagspartierna har sig själva att skylla. Förverkligar man inte den självklara jämställdheten och lika lön för lika arbete, ja då måste det till något extra. Alltså Fi. Även om flera partier nu i elfte timmen blivit väldigt feministiska. Men var finns trovärdigheten i alla dessa plötsliga uttalanden?
Det finns en annan stor och avgörande politisk fråga som kan behöva samma initiativ – Landsbygdsinitiativ (Li).
Människor blir allt med förblindade av stadens utbud och glömmer sina grundläggande behov – en livskraftig miljö.
För en tid sedan åkte jag tåg från Stockholm till Mora. Fem timmar i var riktning. Hade laddat upp med ett par attraktiva böcker. Inte läste jag! Jag bara glodde ut genom tågfönstret, förundrades och njöt. Ett makalöst vackert Sverige – gröna fält, gula fält, blåa sjöar, röda stugor, kossor och hästar. Och lamm, ”som vita moln på ängens klorofyll” för att citera Evert Taube. Det finns ett Sverige utanför staden.
Och det vet vi ju här på Gotland. Det finns ett Gotland utanför Visby och de större tätorterna. Här saknar vi tåget, men med bilen kan man upptäcka en lika makalöst vacker landsbygd från det virrvarr av vägar som genomkorsar ön.
Alltså, var finns genomtänkta landsbygdsprogram hos de politiska partierna som går utöver retoriken? Som innebär att människor kan bo/bo kvar på landsbygden med rimlig service?
Paroller som ”Hela Sverige skall leva” ekar ihåligt så länge de inte fylls med konkret innehåll.
På Gotland tycks det bara vara de lokala utvecklingsbolagen som genomför konkreta åtgärder som gör skillnad.
Får man be om ett konkret Landsbygdsinitiativ (Li), tack!