Det är på tiden att fackförbunden kräver Saab i konkurs. Facken ska självklart värna sina medlemmars löner. Arbetstagarna på Saab har redan visat tillräcklig lojalitet genom att acceptera flera uppskjutna utbetalningar. Ingen kan klandra dem för bristande lojalitet.
Kanske hade det gått att motivera ytterligare uppoffringar om företagsledningen spelat med någorlunda öppna kort. Men det går knappast att skapa förtroende genom att hela tiden släppa ut små bitar av information som bara mystifierar situationen.
En konkurs känns alltmer som det enda sunda alternativet. Då kommer tillgångarna läggas i dager och seriösa intressenter kan få en chans att rädda det som kan räddas. Saab är en fantastisk bil och den förtjänar att byggas och säljas av någon som förstår sig på bilar. Denne någon är definitivt inte staten.
Saab kunde ha blivit en valfråga 2010. Innan holländska Spyker gick in som köpare hade Socialdemokraterna föreslagit att staten skulle ta på sig den rollen. Utspelet visade på att Socialdemokraterna antingen inte hade lärt sig någonting av historien, eller att de medvetet var beredda att föra en usel politik bara det kunde locka röster nog att få makten.
Statligt stöd till krisbranscher var en utbredd strategi i de flesta västländer efter andra världskriget. Enligt den då rådande ideologin skulle staten skydda arbetare och lokalsamhälle mot marknadens hand och bevara icke vinstdrivande industrier till dess de blev vinstdrivande igen.
Tanken lät visserligen klok och god. Men i verkligheten visade sig krisslagna branscher sällan repa sig. Och genom att pumpa in friska pengar i sjuka företag förstörde staterna mer än de sparade.
Problemet var att pengarna som staten använde togs någonstans ifrån. I regel handlade det om höjda skatter på företag och privatpersoner. På så vis hindrades företag som hade möjlighet att växa från att göra det, och därmed skapades inga nya jobbtillfällen som kunde ersätta de gamla. Privatpersoner fick mindre pengar kvar i plånboken vilket hindrade dem från att köpa varor som de verkligen ville ha.
Statliga stödköp blev därför mediciner som på kort sikt såg ut att stärka näringen i ett land, men som på lång sikt förstörde den.
Stater bör inrikta sig på att tillhandahålla goda förutsättningar för en marknad att existera. I Sverige är vi ganska duktiga på just detta. Sverige är kanske just nu det europeiska land som har stabilast ekonomi.
Saab har varit i kris under många år. Men det handlar framförallt om olyckliga ägarförhållanden och misslyckade strategiska satsningar. Ingen har ifrågasatt kunnandet och kvalitén hos dem som byggt bilarna. Därför finns det skäl att tro att de som nu berörs av röran kring Saab snart återigen kan känna tillförsikt. Men först måste det förmodligen till en konkurs. Ju förr desto bättre.