Konservativt uppsving i kristid
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I dagens situation stämmer uttrycket väl in på högerinriktad nyliberalism. I den nuvarande ekonomiska krisen kan vi alla känna oss rånade av en svåridentifierbar gärningsman. Och vi kan alla känna tvivel på den ekonomiska totalfrihetens välsignelser.
Enorma ekonomiska värden har snabbt ryckts undan - från banker med dåliga lån, från husägare med svårsålda fastigheter, från företagare med avstannad orderingång och aktiesparare med krympande sparkapital. Arbetslösheten tornar upp sig som ett växande hot mot horisonten.
I det läget framstår det inte längre så lockande med en strikt högerliberal politik som går ut på att staten ska blanda sig i ekonomin så lite som möjligt. Den liberalism som under så många år haft initiativet inom svensk borgerlighet tycks med ens om inte ideologiskt bankrutt så i alla fall utfattig.
Egentligen har vi inte fått veta någonting nytt - att marknadsekonomin går i cykler är välkänt sedan länge. Men man kan jämföra med den kommunistiska ideologin som förlorade sin prestige först när muren föll 1989. Alla visste redan hur hemsk den reellt existerande kommunismen var, men det var som om det inte riktigt sjönk in förrän hela systemet var kört i botten. På liknande sätt tycks många först under den pågående krisen ha fått syn på kapitalismens mera problematiska sidor. Och på liknande sätt väcks tankar och idéer som går utöver de rent ekonomisk-politiska aspekterna.
Det konservativa perspektivet framstår plötsligt som ett seriöst alternativ. Det diskuteras med en ny ton av respekt och allvar i kretsar där det nyss knappt ens bevärdigades med en gäspning, däribland vänsterinriktade tidskrifter och kultursidor.
Det handlar inte bara om rop på statliga stödåtgärder. I en akut samhällskris blir det plötsligt intressant att fråga sig vad det är som egentligen bär upp samhället - vilka vanor, idéer och livsformer som skapar och bevarar bestående värden. Sådana som finns kvar även när börsvärdena smält undan.
Och där har konservatismen i likhet kristdemokratin ett och annat säga - om betydelsen av en djupare samhällsgemenskap, fungerande familjer och värderingssystem som uppmuntrar till generositet och rättfärdigt handlande. Om vikten av dygder, traditioner, institutioner och religiös förankring.
Många kommer givetvis inte att nöja sig med de konservativt inspirerade svaren. Men att frågorna om samhällets beständighet alls måste ställas skyfflar om gränslinjerna på den politiska kartan och skapar nya, ideologiska spänningsfält.
En tanketradition som fram till nyligen syntes insomnad har fått ett brutalt uppvaknande. Det ska bli spännande att se vart den tar vägen i sitt yrvakna tillstånd.