Konsten att få fred i Kaukasus
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I dagarna är dessutom Tysklands utrikesminister Frank Walter Steinmeier i Ryssland, det första EU-besöket på den nivån sedan tronskiftet i Kreml. Abchazien står även på hans dagordning. Ryssland borde alltså ta på allvar den oro EU uttrycker för Rysslands utmanande uppträdande i Abchazien, landremsan på Svarta havets kust som hellre vill tillhöra Ryssland än fortsätta att räknas till Georgien.
Ryssland ser i dag både Nato och EU som rivaler. En anledning är att man anser att grannar som en gång ingick i sovjetväldet nu utnyttjar den trygghet medlemskapet i EU och Nato ger dem till att agera mot Ryssland i det man ser som sin intressesfär.
Fast i fråga om Georgiens gränser borde det inte vara något problem. Medan Vladimir Putin ännu var president sa han ju att Ryssland försökt hjälpa Georgien att återupprätta sin territoriella integritet. Ryssland tänker, sa Putin vid Natos toppmöte i Bukarest för en dryg månad sedan, trots andras beslut att erkänna Kosovo, inte göra samma sak med utbrytarområden såsom Abchazien.
Så bra då, kan vän av ordning tycka, nu när problemen ändå är så stora på andra sätt, att man i alla fall håller sig till fastlagda gränser, även om de en gång drogs av Stalin.
För svenskar är det naturligt att se Moskvas politik gentemot mindre grannar i ljuset av vad som en gång hände i Baltikum, med tydliga roller för offer och förövare.
Så enkelt är det inte i Kaukasus. I detta etniskt brokiga område har Ryssland brukat kallas "stora imperiet" och Georgien "lilla imperiet". Lusten att härska över andra, svagare folk, är inte begränsad till stormakter! I Georgien upplevde sig abchazerna länge som utsatta, bland annat genom stor georgisk inflyttning alltifrån Stalins tid.
När sovjetmakten försvagades under 1980-talet öppnades för etniska konflikter i Kaukasus. I Georgien provocerade en starkt nationalistisk regim ett abchaziskt uppror. En orgie av våld från båda sidor ledde till att 200 000 georgier flydde.
Kvar är ungefär lika många människor, mest abchazer. De flesta har beviljats ryskt medborgarskap och Moskva meddelar att man minsann tänker skydda "sina" medborgare.
Enligt ett avtal från 1994 upprätthålls freden av en rysk styrka på högst 3 000 man. Inte bara Georgien betraktar dem som i praktiken beskyddare av en olaglig regim.
16 april beslöt Moskva att stärka förbindelserna med sina vänner i Abchazien, som sagt att de aldrig tänker låta sig styras från Tbilisi.
Abchaziens huvudstad Suchumi ligger inte långt från Sotji. I bergen ovanför denna sommarstad hålls vinter-OS 2014. Oro kring Abchazien är knappast vad värdfolket önskar sig. Jämför med vad Tibet betytt för Peking-OS!
Att släppa in Abchazien i den ryska förbundsstaten skulle inte gynna Moskva, desto mindre som man ju redan i praktiken behärskar området. Men inte heller kan man vänta sig att Ryssland manar abchazerna att kompromissa, såvida inte Georgien överger sin västorientering.
"Situationen just nu är labil och farlig", bloggar Carl Bildt. Men EU ställer upp för Georgien så att man där skall orka hantera ryska upptrappningar och provokationer, med hopp om en fredlig lösning längre fram.